Göteborgsposten – 10 mars 1873, sida 2

Ä 4 Från Utlandet. Det budskap, som presidenten Grant utfärdat till kongressen vid sitt förnyade öfvertagande af presidentbefattningen för Nordamerikas Förenta Stater, ljöd sålunda: Försynen har kallat mig en andra gång i spetsen för denna stora nation. Mina bemödanden ha hittills gått ut på att upprätthålla lagarne och på bästa sätt främja folkets intressen. Mitt handlingssätt skall för framtiden gå i samma riktning, med stöd af min vunna fyraåriga erfarenhet. Då jag först tillträdde min befattning, hade landet ännu icke bemtat sig från verkningarne af det stora upproret. Det syntes mig klokt att icke uppväcka några nya frågor; derför ha de förrunna fyra åren användts till att återställa harmoni, allmän kredit, handel samt alla fredens och framåtskridandets konster. Det är min fasta öfvertygelse, att den civiliserade verlden sträfvar hän mot republikanism. Regeringen och, genom sina representanter, folket i vår stora republik äro bestämda att vara alla andra länders ledstjerna. Under vår republik underhålla vi en armå och en flotta, hvilka äro mindre än någon europeisk makts. Ingen områdesutvidgning på denna kontinent kan kräfva en tillökning af armån; en sådan utvidgning skulle snarare sätta oss i stånd att minska den. Verkningarne af det sista borgerliga kriget ha gått ut på att befria slafven och göra honom till medborgare; men han är icke i besittning af de medborgerliga rättigheter, som hans ställning af borgare innebär. Detta fel bör rättas, och jag står derför i begrepp att gifva den färgade mannen ett gynnsamt tillfälle att utveckla sitt tillträde till skolerna, och att tillförsäkra honom, det hans uppförande skall vara bestämmande för den behandling han skall åtröna. Mina bemödanden skola riktas på återupprättandet af det goda förståndet mellan de olika delarne af vårt gemensamma land, på återställandet af ett bestämdt värde åt myntet, jemfördt med guldets värdestandard, om möjligt till pari med detta; anläggandet af billiga vägar, bibebållandet af vänskapliga förbindelser med alla våra grannar, såväl som med aflägsna nationer, återupprättandet af vår handel och återtagandet af vår andel i skeppsfarten på hafven, uppmuntringen af fabriksindustrien, arbetets höjande och iufödingarnes (indianernas) civilisering under folkskolans välgörande inflytande — antingen detta eller utrotningskrig. Vår öfverlägsenhet i styrka och de fördelar, vi hemta frän civilisationen, böra göra oss milda mot indianen; den orätt, som redan tillogats honom, gifver henom en balans till hans förR— A— LR (F