Göteborgsposten – 10 mars 1873, sida 2

sökan eller sjukhusjournalen, och endast konsuln kände till namnet på pappa och hans fartyg. Min åsigt är denna: mrs Cropsey var sjuk af febern, då hon togs ombord på Wilberforee — pappas fartyg. Fartygets och dess kaptens namn gjorde derföre ej något intryck på hennes sinne, och hennes följande sjukdom utplånade dessa namn sullkomligt ur hennes minne. Jag tror, att, då hon tillfrisknat från sjukdomen, fann hon konsuln redan vara af: rest och kunde derföre hvarken få reda på fartygets namn eller namnet på den kapten, som gjort henne en så stor tjenst. — Hvarföre annonserade hon ej då? frågade mrs Glint. Hvarföre lemnade hon ej sin adress hos den nye konsuln och bad honom låta henne veta, om kaptenen skulle återkomma till Marseille? Hon måste ha insett, att kaptenen skulle försöka att uppspåra henne för barnets skull. . Nej, nej, Honor; qvinnan var glad öfver att bli befriad från barnet. Jag tror bestämdt, att historien om den döda matmodern var helt och hållet uppdiktad för att väcka deltagande. Den klassens menniskor äro märkvärdigt listiga. Jag hyser ej något tvifvel om, att ni är Margaret Cropseys eget barn, och att hon har tjenst på något ställe och glädes vid tanken på, att ni blifvit uppfostrad till en dame. Hon torde äfven veta, hvar ni är och allt, som rör er. Kaptenen har fått vidkännas dryga utgifter under alla dessa år. Han har hållit er i en dyr pension och klädt er öfverdådigt; förliden höst tog han ju er, trots mina invänningar, med sig på en tur till Alexandria och ville ej ens tillåta min Clarette att åtfölja er. Ni