Ett särdeles märkligt kontrakt lär för kort tid sedan ha afslutats mellan schahen a Porsien, Rasreddin, och chefen för den be. kanta telegrafbyrån, baron Reuter i London. Schahen har medgifvit Reuter och hans efterkommande för en tid af 70 år uteslutande rätt att anlägga vägar och bygga jernvägar i hela det persiska riket, att bearbeta bergverken, att förse städerna med gasanläggningar och vattenledningar, attstenlägga gatorna, kortligen att lyckliggöra Persien med den moderna civilisationens välgerningar. Baron Reuter har deremot förbundit sig att anskaffa ett kapital af 50 mill. p. sterl., hvilka skola användas till höjande at Persiens materiela välstånd. Som bergen härför har han redan inbetalt 50,000 pund af egna medel och dessutom uppnegocierat ett tillräckligt kapital för att kunna anlägga en stor jernbana och skicka en mängd nya engelska ingeniörer till Persien, hvilka skola undersöka landets geografiska beskaffenhet och materiela hjelpkällor. Man antager, att Persien f.n. endast har 4—5 mill. innevånare på 25,000 qv. mil; förr uppgafs befolkningen utgöra 10 millioner. I trots af stora ödemarker och bergsträckor är landet i många trakter särdeles fruktbart och rikt på värdefulla produkter. Det gör schahen heder, att han på samma sätt som Mikadon i Japan öppnar sitt land för den europeiska odlingen; märklig är blott den omständigaeten, att civilisationens införande i Xerxes rike blir ett aktieföretag. Hvem helst, som vill betala 5 p. storl, kan bli aktieogare och delegare i den persiska herrligheten; ty det är temligen tydligt, att baron Renter skall, så framt spekulationen lyckas, bli en mäktigare person i det persiska riket än schahen i all sin storhet och glans.