Göteborgsposten – 7 mars 1873, sida 2

rekommit i tidskrifter eller särskildt utgifna arbeten. Upplysning och arbete, arbete och upplysning äro, allmänt betecknadt, jordens salt, men detta salt är oss icke blott gifvet, för att vi må bibehålla den skänk af själens helsa och krafter, som kommit hvar och en till del: det är oss äfven gifvet till förbättring, så att det undangömda eller förqväfda goda, som till äfventyrs finnes inom oss, må dragas fram i ljuset och få växtkraft och styrka. Det är ifrån en dylik berättigad förutsättning, som utländska enskilde och föreningar utgått, då de sträfvat för reformatorisk straffbehandling och uppfostran af vanvårdade barn. De flesta hafva ställt sig under statens kontroll och i förbindelse med myndigheterna, och de erfarenheter de vunnit utgöra för närvarande stoffet till en hel litteratur, hvars studium är af största intresse för hvarje verklig menniskovän. Det torde emellertid icke vara tillräckligt att genom årsberättelserna och de många skrifterna göra bekantskap med de olika rön, som man gjort under ett så svårt arbete. Det torde vara nödigt, att den eller de, som äro skicklige och benägne att åtaga sig ledningen af motsvarande institutioner här hemma, genom iakttagelser på ort och ställe, genom personlig bekantskap med de i dessa värf arbetande krafterna få tillfälle att göra jemförelser och välja det bästa, på samma gång som de sätta sig in i verksamhetens inre art, dess särskildta skaplynne, dess egendomlighater. Det är neml. föreställa vi oss, vid ca sådan verksamhet mycket att iakttaga, som icke vinnes genom läsning af skrifoa eller tryckta uppaatser. Det är en särskild konst att uppfostra barn: det måtte vara en vida svårare uppgift den, som här framställes, ty det gäller de mest invecklade, mest vexlande och på samma gång mest konkreta, mest enskilda psychologiska företeelser; och att ur dessa draga allmänna bestämmelser för ett antagligt program och att sedan tillämpa dessa, det torde vara svårt nog i hvarje fall, svårare, om man ej varit med och deltagit i ett erkändt väl ordnadt arbete af detta slag. En motionär vid riksdagen, hr Hasselrot, har också atsett detta, då han föreslagit, att riksdagen måtte bevilja 5000 rdr till stipendier åt personer, som i utlandet måtte taga närmare kännedom om dylika inrättningar. Stipendiaternas uppgift skulle naturligtvis vara att besöka så väl statens som enskildes inrättningar af detta slag; och det voro önskligt, att riksdagen gåfve sitt stöd åt denna lilla början till början. Då vi kommit att vidröra detta ämne, må vi påminna, att tvenne andra motionärer vid riksdagen visat, att de tänkt på denna vigtiga angelägenhet. Hr Hjelm har begärt anslag af 10,000 rdr att användas till vanvårdade barns och brottslingars förbättring, och hr Oarlen fordrar i det angifna syftet vissa förändringar i straffoch fängelse-lagarne. Det är naturligt, att lagstiftningen här måste gå hand i hand med den menniskoälskande och fosterländska enskilda företagsamheten och blifva densamma till stöd och ledning, likasom den naturligtvis kommer att reglera statens administrativ-judiciella åtgöranden i detta syfte; men åtskilligt bör kunna göras redan på förhand, för att de inrättninsar, vi tänka oss; ej alldeles öfverlastas och duka under för en hotande, alltför tung börda och ej heller af bestående lag motverkas. Det är nog detta hr Carlen afsett, då han föresladit dessa lagförändringar. Hr Carlån föreslår bland annat, att den paragraf i strafflagen, som innehåller bestämmelsen om en minimitid af fem år vid förverkadt medborgerligt förtroende, bör förändras så, att minimitiden blir ett år, räknadt från den dag straffet fullbordades. Desslikes fordrar hr Carln, att domstol skall ega rätt att pröfva, huruvida ej brottsling, som fyllt feraton, men ej aderton år, må i stället för att undergå ådömdt straff insättas i allmän eller under allmän uppsigt stående förbättringsanstalt, och att den, som är dömd till straffarbete på minst tre år, må, om han i tängelset sig väl uppfört, kunna få aftjena den sista sjettedelen af straffet eller höget ett år vid anstalt af ofvan avgifna slag. Hr Carlns motion och den motivering, han redan framlagt, synas ess förtjenta af den största uppmärksamhet. Vi beklaga, att vi icke äro i tillfälle att delgifva våra läsare båda delarne ostympade. Af hvad vi redan anfört, torde dock framgå, att framställningen skett i det menniskovänliga ryfte, vi antydt, då sångvärdsatyrolsens berättelse föranledt oss att åter fästa uppmärksamheten på denna fråga. —— Våderiekstelegrummet af gårdagen från pariserobservatoriet till härv. handelsförening ö meddelade att i aHmSFRhet råddo svag eller mått