— —4 domar samt med iakttagande af den varsamhet, hvarmed hvarje förändring i grundlagen bör beslutas; kungen lofvade desslikes att ej släppa frågan ur sina tankar, samt att söka träffa den rätta tidpunkten för dess genomförande. : Det försvar, som sålunda innefattas i regeringens och i kungens uttalanden, gillades ej af storthingsmajoriteten. Under flera dagar höllos våldsamma debatter mellan detta parti och det lilla konservativa regeringspartiet, och det förstnämnda fick sin mening i båda frågorna genomdrifven, nemligen att det ej kunde förstå, att regeringen hade förändrat sin ståndpunkt, hvarpå Storthinget upprepade ain ifjor uttalade dom öfver ministören. Detta var sålunda ungefär detsamma som ett nytt misstroendevotum. Det är lätt att inse, hvaråt Storthinget syftar. Detta är det första allvarsamma försöket att få parlamentarismen genomförd, men så svag är kung Oscar icke, att han går in på att afekeda ministrar, hvilka ej allenast så ofta en statsrådsplats varit ledig blifvit valda bland landets dugligaste män, utan under hvilkas förträffliga administration vårt land går framåt med jättesteg. Det norska folket önskar sig alldeles icke ett allsmäktigt Storthing och en underkufvad regering, som är dettas lydiga tjenare; det önskar grundlagens maktfördelning upprätthällen mellan två starka statsmakter. Det kan ingen neka, att vårt statsråd hittills alltid blifvit rekryteradt på ett värdigt sätt, men en hvar af våra sanningsälskande tidningar kan upplysa om, att detta ingalunda längre är fallet med sammansättningen af Storthinget, hvilket dessvärre redan deklinerat iföljd af Jaabeks agitationer, och som efter de nästa valen, hvilka skola försiggå under innevarande år, väntas komma att innehålla en pluralitet af i kunskaper och duglighet anderhaltiga individer, åt hvilka vi ingalunda önska se regeringstyglarne öfverlemnade. I dessa dagar är naturligtvis en mängd rykten i svang, både om det samlade statsrådets, dess chefs och enskilda medlemmars afgång; att denna emellertid ej skedde före kungens afresa synes häntyda på, att det ryktet talar sannast, som omförmäler, att kungen förklarat sig vilja vänta, tills de nya valen försiggått, för att komma till visshet om, huruvida den mot statsråden uttryckta opinionen endast tillhör en liten fraktion inom Storthinget eller en verklig solkmajoritet. Att en onskild statsrådsmedlem eller måhända hela ministöron varit nog lojal till att ställa sina taburetter till H. M:te disposition, är ett rykte, hvilket ingalunda saknar sannolikhet. Storthingsmajoriteten säges ej vara belåten med, att kungen icke allaredan har företagit något steg mot sin ministör, och rykten kringlöpa om, att man tänker på att alldeles ieke söka någon prolongation, utan låta denna gång Storthinget upplösas efter 2 månaders sammanvaro eller i slutet af nästa månad. Det är för öfrigt karakteristiskt nog, att ingen menniska tänkt sig någon som helst af den segrande pluralitetena medlemmar som statsråd i den uya ministören, ja, på de politiska bondemötena uttalar man ständigt den åsigten, att man alldeles icke önskar se Sverdrup som statsråd och detta visst icke på grund af hans oersättlighet som hufvudman för oppositionen. Under den massa af oflentliga och enskilda meningsutbyten, hvilka nu för tiden ega rum öfver hela landet angående ofvan anförda rika och vigtiga ämne, är det en punkt, hvari storthingsmajoriteten starkt angripes: det har nemligen blifvit upplyst, att denna före afgifvandet af sitt sista misstroendevotum höll hemliga möten och derigenom kunde framträda i Storthinget som en sluten falang, hvilken till ett antal af öfver 60 emot några och 40 förut var säker på segern. Detta kallas 7ränker och list, som bringa nationens valda män till att träla under partiledares tryck och tillintetgöra den fria och öppna diskussionens makt o. 8. v. Dessa stridigheter mellan statsmakterna väcka fosterlandsvännernas allvarliga bekymmer; man är bl. a. rädd, att de skola komma att inverka på de stora extra-erdinära bevillningar, hvilka denna gång skola föreläggas Btorthinget, t. ex. till Smaalenenes-jernbanan till Sverige och till befästande af inloppen till våra vigtigaste städer. Glädjande är att kunna meddela, att kung Oscar håller sig alldeles utanför alla dessa politiska strider; och att han är populär t. o. n. inom oppositionen, det visar sig bäst deraf, tt Sverdrup som storthingspresident har tagit nitiativet till att få anslag beviljadt till kunzens kröning, och detta ej med någon be