—— AA — — Riksdags-Kaleidoskop 1873. XV. Den 2 mars. Det lönade visst mödan att vid halfsjutiden i går afton lemna sitt trefliga hem och att rusa upp i Andra kammaren för att icke gå miste om en enda scen i det på programmet upptagna sorgespelet: Civilministern dödad af de tolf Polyfemerna i statsutskottet. Vid min ankomst ordades ännu vidt och bredt om ett tillägg i fiskeristadgan. Man hade icke hunnit på förmiddagen uttömma detta ämne, och ovisst är, huruvida ej aftonsamspråken derom blifvit ändå långvarigare, derest icke pastor Törnfelt i ett längre och ganska lifvadt föredrag hade redogjort för huru han gått tillväga för att på sina fiskevatten draga upp stora aborrar, hvarefter kammaren fann sig nöjd, så till vida, att votering i frågan kunde anställas, och med det resultat, att fiskeristadgan lemnades i fred. Alven frågan om allmänna vägars uppmätning efter hela mil och tiondedelar pröfvades grundligt, hvaromot den om kostnadsfri tolegrafering till brottslingars efterspanande och gripande icke eus uppkallade motionären, hvilken äfven nu troget vidhöll det tystnadslöfte, han förmodligen afgaf, då han d. 15 januari 1867 inträdde i representationen. Andtligon sedan klockan slagit nio, sedan åtskilliga ledamöter i våningen ner under, efter smak stärkt sina krafter till det förestående sorgespelet, föredrogs sjette hufvudtiteln. I tredje punkten var det som civilmistern skulle sä sin prick. Gällde den en stor politisk fråga, eller ett stort anslag på flera hundra tusen rår till något företag, hvars ändamål vore tvifvelaktigt? Nej visst icke: det gällde, huruvida de i civildepartementet nu anställda 14 extra ordinarie tjenstemännen skulle beredas ett ökadt arvode. Ni invänder — jag anar det — ökadt arvode åt dessa tjenstemän, som naturligtvis, de också, vada i folkets svett?? — Nej stopp! Ifrågavarande extra ordinarier äro lönlösa och uppbära nu i medeltal 170 rdr, d. v. s. för 365 dagar precist lika mycket, som den mest tystlåtne, overksamme, till och med minst skritkunnige ledamoten i Andra kammaren uppbär för sjutton dagars Stilleben. Nå ja, invänder ni sannolikt, men den arvodestillökning, som civilministern begärt, skulle väl försätta dessa extra ordinarier i tillfälle att föra ett lukulliskt lefnadssätt och derjemte lägga upp ett betydligt kapital årligen? Ja, om det beviljas, så erhålla de i medeltal omkring 385 rur årligen, motsvarande 38 a dagars riksdagsmannaarvede. Men dessa extra ordinarier behöfvas icke, torde ni invända. Civilministern bar dock vitsordat motsatsen, och jag har anledning tro, att han gifver sina underordnade full sysselsättning; för öfrigt är antalet mål, som till expeditionen under de senare åren inkommit, i oafbruten tillväxt, så att nog erfordras ökade krafter. Men Andra kammarens tolf ledamöter i statsutskottet segrade vid lottdragningen om det ifrågavarande extra anslaget, 3000 rdr, och det afstyrktes alltså i utskottet. Men motiverna härföre? Js, med dem var det, som ofta tillförne och woligen äfven framgent: de voro sådana, att logiken fick sitta emellen, för att ber bagna grefve Posses erkännande vid ett föregående tillfälle. Motiverna voro: riksdagen bar 1871 gjort framställning om en förenklad anordning at göromålen i de till a uiogen hörande embetsverken; förslag i detta hänseende torde vara att ifrån K. M:t förvänta, och vid sådant förhållande skulle ett bifall till det ifrågavarande anslaget snarare befösta den nuvarande organisationen, än befordra förverkligandet af den utaf riksdagen åsyftade. Egentligen borde de 14 extra ordinarierna finna sig smickrade af den återhållande kraften, som utskottets tolt ledamöter tillerkännt, dem! I