Göteborgsposten – 5 mars 1873, sida 2

den nuvarande ståndpunkten, utan att uttala sig afgjordt för monarki eller republik. Ilan tycktes derför likväl icke förneka presidentens budskap. Efter detta uttalande beslöt kammaren med 499 rostor mot 200 att afsluta den allmänna debatten och börja diskuterandet af de enskilda punkterna. Enligt ett af dagens telegram väntades Tbiers skola i måndags visserligen uttala Big i samma riktning som budskapet och erkänna den nuvarande regeringsformens laglighet, men äfven fordra rättighet för nåtionalförsamlingen att tatta definitivt beslut om regeringsformon, på samma gång som den måste lemna den verkställende myndigheten medel att upprätthålla republiken, så länge den fortsar. — Ett sådant yttrande af Thiers skulle lemna tillfälle för alla partierna att finna sig nöjda med förklaringen, Högern skulle alls icke beböfva finna sig deraf kränkt, lika litet som den moderata venstern. Under dessa omständigketer är det väl otvifvelaktigt, att tretiomannautskottets betänkande dock skall erhålla den önskade majoriteten; De tyska truppernas utrymmande af det franska området rycker allt närmare; tills dess .måste och vill Thiers ifrigt ha maktförhållandena ordnade. Generalen grefve Sögur, dem bekante fört. till skildringen at Napoleon I:stes tåg mot Ryssland, har nyligen oslidit, 93 år gammal. Han ingick i franska hären 1799 som menig husar och tillhörde Macdonalds stab i slagot vid Hohenlinden. Han blef senare anställd hos prins Joseph Bonaparte och tjenstgjorde i Italien och Spanien. Vid 32 års ålder blef han general och deltog i det ryska fälttåget. Han var den siste generalen, som ännu lefde af dem, hvilka varit med 1812. År 1848 tog han afsked. Han var den äldste medlemmen af franska akademien, i hvilken han upptogs år 1830. De burgna familjerna utvandra alltjemt från Spanien. Härom dagen anlände till Port Vendro i Frankrike ett fartyg, fallt med utvandrare. Om man får tro ett af gårdagstelegrammen, skulle carlisterna i Catalonien blifvit i grund slagna. Förhåller det sig så, har regeringen onekligen blifvit för ögonblicket stärkt; men erfarenheten gifver dock vid handen, att vid de officiela spanska telegrammen kan ej eynnorlig lit fästas, vare sig att de förskrifva sig från republikanska eller monarkiska regeringar. Om de upprörda dagar i Madrid, då en förändring i regeringens sammansättning egde rum, ha nu ingått närmare underrättelser : Den 24 febr, då regeringen bestått i tolf dagar, rådde den största fara för en blodig kamp på Madrids gator. För att hindra en sammanstötning mellan anhängarne af enhetsrepubliken och federalisterna, antogs genast efter republikens utropande af nationalförsamlingen, hvars majoritet, efter den försiggångna omhvälfningen plötsligt ändrat karakter, i det att den oaktadt sitt radikala namn kan betecknas som konservativ och moderat i jemförelse med de republikanska partierna, att frågan om centralisation eller federation nkulle afgöras af en grundlagstiftande församling, och för att lugna sinnena förklarade ben sig villig att gifva regeringen en mera republikansk prägel. Ultrarepublikamerna, intransigentes, voro emellertid icke härmed belåtna, och d. 24 febr. grepo de till vapen i afsigt att, såsom de öppet uttalade, tvisga nationalförramlingen till att bilda en mininer af sina mån och upplösa sig. Karnevalen i Madrid fick ett besynnerligt utseende. Medan maskerade tåg rörde sig genom gatorna och öfver Pradon under tillepp af ett ofantligt menniskohvimmel, hade i det palats, der nationalförsamlingen håller sina sammanträden, omfattande ätgärder vid:agita till dess försvar. Inne i byggnaden voro porterade 1500 man, bvaribland några afdelningar borgargarde; inrikesministeriet hölls afrenledes besatt af militär, och inom alla kretsar, som stodo regeringen nära, anteg man, att en häftig kamp skulle utbryta om qvållen eller på natten. Partierna hade d. 23 på qvällen samlats till möten för att träffa en öfverenskommelse, men fastän förhandlingarne drogo ut tills kl. 7 på morgonen, framkom deraf likräl ej något resultat. Republikanerna och de radikala (monarkisterna) valde komitser, hvilka skulle väcka förslag om en lösning, men nationalförsamlingen kunde ej fastställa tiden för sammanträde d. 24, emedan kemitöerna icke kande bli eniga. De radikala (monarkisternaj ville gerna gå in på, att en uteslutanderepublikansk tministörskulle bildas, men de afslogo alldeles bestämdt att bifalla nationalförsamlingens upplösnivg. Medan dessa förhandlingar egderum mellan partierna i nationalförsamlingen, hade i de af den arbetande klassen bebodda qvarteren samlats beväpnade hopar, hvilkas hållning var af den art, att militära försigtighetsmått blefvo nödiga. På ett af de stora torgen och vid flera gator svajade röda flaggor, men förberedelser till uppkastande af barrikader vidtogos likväl icke. Utanför nationalförsamlingen hade samlats lika så många menniskor, som då republiken utropades, och frivilliga till häst och fots förhindrade massan från att tränga fram till palatset. Carlisternas anhängare i Madrid dolde icke de förboppningar, som de anarkiska förhållandena uppväckte hos dem, och de förkunnade triamferande, att Don Carlos snart skulle bli kallad till tronen för att rädda ordningen och samfundet. De mest omfattande militåtätgärder vid:ogos nu, och alla punkter af strategisk betydelse besattes med så många frivilliga och regelbundna trupper, som regeringen kunde ställa på benen. Till all lycka blefvo partierna inom nationalförsamlingen slutligen eniga, och den kunde d. 24 på aftonen sammanträda till ett möte, som varade till kl. 10. Då sammanträdet öppnats, förklarade ministern Figueras, att hån och hans kamrater begärde sitt afsked, emedan det under närvarande brydsamma omständigheter var nödvändigt att handla snabbt och kraftigt, hvilket vore en emöjlighet, så långe minindren . rdes af två partier, emellan hvilka långvariga förbandlingar måste föras om hvarjo åtgärd, som föreslogs. Nationalförsamlingens president Martos uttalade sig för bildandet af en enig mlasnr, men enheten skulle bestå deri, aft den nteslutande sammansattes af gamla republikaner. Om de ra