2 — 2 uppträdande samt den skarpa kritik, hvarmed motståndarne angrepo de synliga och icke synliga skälen i utskottets förslag, tvingade utskottets ledamöter att lemna sin reserverande ställning och upptaga striden. På hvilken sida bevisningsföringen var starkast är öfverflödigt att säga, liksom att wotsidan segrade i voteringen med 125 röster mot 56. Icke ens det formella skälet som statsrådet Bergström androg, att, om statsutskottets förslag antogs, skulle vid konung Oscars död, då apanaget blott vore bestämdt för hans lifstid, den efterträdande konungen icke alls hafva någon civillista, förmådde inverka på majoriteten. Det är dock möjligt, ehuru ännu ingen kan med visshet förutsäga utgången vid den blifvande gemensamma voteringen, som sannolikt kommer att utfalla med endast några få rösters pluralitet, att inom Andra kammaren mera sans och mera aktgifvande både på det billiga och passande kommer att under tiden öka minoritotene röstantal, och att man äfven der inser, att hufvudskälet för nedsättningen, att derigenom förebygga vidare tvist vid blifvande riksdagar, är i hög grad chimeriskt. Lång tid till förberedelser för den gemensamma voteringen får man icke, då statsutskottet skyndat sig att inkomma med voteringspropositioner både om första och andra hufvudtitlarne. Å den senare hufvudtiteln är det anslaget till lagbyrån som af majoriteten i Andra kammaren begagnas som utgångspunkt för anfallet mot hr justitiestatsministern, mot hvilken väl också, noga räknadt, nedsättningsförsöket i första hufvudtiteln kan anseg rigtadt. Eburu Första kammarens statsutskottsledamöter lojalt vidhöllo öfverenskommelserna att i Första kammaren försvara tillägget om lagberedningen, ansågo Andra kammarens ledamöter för sin del detta obehöfligt och yrkade, genom grefve Posse, helt enkolt afslag, som också denna kammare bitöll. Sedan sålunda hr justitiestatsministern blifvit prickad, att begagna ett häfdvunnet uttryck, kom i går afton ordningen till hr civilministern Bergström, då hans hufvudtitel, den sjette i ordningen, förekom till behandling. Statsutskottet har i början af sitt betänkande tillstyrkt, att riksdagen skulle neka att lemna 3000 rdr till förhöjning af anslaget för befrämjande af ärendenas gäng inom civildepartementet, d. v. s. till förökande at det otillräckliga arvode, som förut finaes för tjenstsörande extra ordinarie tjenstemän. Skälet till detta afslag angass vara, att en förhöjning af anslaget skulle snarare befästa den nuvarande erganisationen, än befordra förverkligandet af riksdagens begäran om en förenklad anordning af göromålen i de till statsförvaltningen hörande embetsverk för åstadkommande af såväl större ekyndsamhet vid ärendenas behandling som ock nedsättning i kostnaderna genom indragning af möjligen obehöfliga tjenster. Första kammaren gick icke in på utskottets åsigt, men i Andra kammaren kom man till motsatt resultat. Der förklarade under diskussionens lopp ledamöter af statsutskottet, hvilka ensamt förde den sidans talan, oförbehållsamt, att bär vore fråga om att genom en anslagsvägran framtvinga en omorganisering af embetsverken. Hr statsrådet Bergström visade bland annat, huru högst betydligt målens antal ökats inom civildepartementet; att riksdagen begärt en förenkling at de centrala embetsverken, men icke af statsdepartementen; att intet obehörigt dröjsmål eger rum inom civildepartementet, men att förökade arvoden vore nödvändiga åt de extra ordinarie tjenstemännen, som nu icke hafva mer än 170 rdr hvardera; han vore tacksam om de praktiska männen i statsutskottet ville ge en antydan om hur arbetet skulle reorganiseras, möjligen genom byråer? Men systemet med slutna byråer kunde, i betraktande af de många olikartade ärendena inom departementet, icke der tillämpae. IIr Grenander delade civilministerns uppfattning. IIr Dickson tyckte, att statsutskottet följe Macchiavellis sats: ändamälet helgar medlen, då det villo åstadkomma ett misstrocndevotum, som i verkligheten drabbade extra ordinarie tjenstemännen. IIr Key hyste mycken aktning för civilministern personligen och intet personligt misstroendevotum åsyftades, men systemet måste ändras, och till dess kommer riksdagen att säga nej till anslagen, men sodan bevilja till och med mer än som begäres. Hr Ehrenborg ville neddraga frågan från den högre parlamentariska synpunkten och se efer hvad följden skulle blifva, nemligon försenande af ärendonas gång, underordnade omdetens dragning uppåt och departementscheens öfverhopande af göromål. Hr Hedin,