—— — Godt, Poss, Jag skall anmäla mig sjelf, sade förvaltaren. Han lade af sig sin öfverrock och såg sig i spegeln. Derefter skyndade han till biblioteksdörren, klappade sakta på och gick in i rummet. Lord Waldemar kom emot honom blek af sinnesrörelse och räckte honom sin hand. — Ändtligen är ni då tillbaka igen, Grimrod! sade han. Är — är flickan med er? Ilan såg öfver förvaltarons axel, liksom om han väntat att få se sia sondotter i dörröppningen. — Miss Floyd har gått upp på sina rum, mylord, sade Grimrod. Hon skall infiona sig här, så fort hon hunnit göra några förändringar i sin toilette. Lord Waldemar släppte förvaltarens hand och gick långsamt bort till kaminen. — Ni var lycklig i edra efterspaningar, sade han. Jag gjorde rätt i att anförtro saken åt er. Men är ni fullkomligt säker på, Grimrod, att ni funnit min sons dotter — att hon är den rätta? — Jag är fullkomligt säker i det afseendet, mylord, svarade Grimrod. Men ni kan sjelf döma. Den unga damen är mycket vacker i mitt tycke och skall göra er heder. Jag vågar förutsäga, att hon snart skall bli en favorit hos er. — Huru fann ni henve? — Den person, som bott på samma ställe, der mrs Wallace Floyd bodde, och som för många år sedan skref till er, mylord, för att förkunna mrs Floyds död, bor fort