Stockholms-korrespondens. Stockholm den 2 mars. Au Första kammarens ledamöter i statsutskottet i fråga om första hufvudtiteln handlade fullkomligt bona fide, det får man antaga; men å andra sidan kan det ej förnekas att de hvarken hade rätt uppfattat sin kammares opinion, ej heller fullt insett, huru deras medgifrande af nedsättningen verkligen skulle komma att gestalta sig. Diskussjoren inom Första kammaren måste på ett öfverväldigande sätt hafva borttagit de illusioner, de möjligen i båda afseenden hyst, och de måste hafva kännt sig obehagligt berörda af den stämning inom kammaren som afskräckta från hvarje försök att begära votering. Vi kunna icke ingå i en redogörelse för debatten, som dessutom genom tidningarne är redan känd; utskottets svaga skäl för nedsättningen, som skulle blifva icke allenast en nedsättning af den förutvarande civillistan, utan äfven af den som vår nuvarande konung redan åtvjuter, blefvo fullständigt vederlagda. II, exc. justiestatsministern uttalade på det allvarligaste och mest otvetydiga sätt, att första hufvudtiteln vore en statsangelägonhet och att ryktet, om att konungen ej skulle anse sig behöfva den äskade summan, vore fullkomligt ogrundadt. Grefvo Henning Hamilton och J. O. Mörner begagnade satirens vapen, båda med en skärpa, som väl hittills statsutskottet ej vid någon riksdag fått erfara. Konstitutionsutskottets ledamöter hrr v. Ehrenheim och Bergstedt m. fl. stodo afgjordt mot statsutskottet, som icke vann understöd af andra än hrr grefve G. Posse, Larsson, Gyllensvaan och Dufva. I Andra kammaren hade, som vi förut antydt, majoriteten helst undvikit diskussion, men ministrarnes, hrr Warn och Bergströms bestämda