— Har hon under alla dessa år befunnit sig uteslutande i sin ammas vård? — Ja mylord. — Hon är således en bondlolla i afseende på uppfostran — en okunnig landtflicka, som sjelfva kökspojkarne här skola skratta åt? — Nej, mylord. Denna mrs Watchley är en öfverlägsen qvinna i jemförelse med den samhällsställning, hon innehar; hon är alldeles som en förnäm dame och har mycket god uppfostran. Hon blef enka i främmande land och mrs Wallace Floyd anställde henne såsom amma och sköterska åt sitt barn samt behandlade henne såsom like. Det är blott fattigdomen, som kan ha vållat, att denna qvinna mottagit en så underordnad plats. Hon bodde hos mrs Floyd från tiden för Hildas födelse till mrs Floyda död. Hon visste, att Wallace Floyd var son och arfvinge till en rik Yorkshiresquire, men hon visste ingenting om edra utsigter till att ärfva en peersvärdighet. Dessa utsigter voro för sexton år sedan allt för obestämda, såsom ni väl minnes, mylord, för att vara värda något afseende af eder son. Mrs Watchley kände till det bref, mrs Floyd skref till er. Under dagar, veckor, månader väntade mrs Floyd på något bref eller budskap från er; men då intet sådant kom, trodde hon, att det var eder ofsigt att äfven förskjuta edert barnbarn för föräldrarnes fel, och en ryslig fruktan bemäktigade sig henne, fruktan att hennes barn skulle bli intaget i någon allmän välgörenhetsinrättning, någon asyl för barn, der dess identitet skulle gå alldeles förlorad. Tanken att hennes dotter kunde komms