AHm enn som akildrade, hur civildepartementets göromål icke endast intensivt utan äfven expensivt ökats, och de försök, som gjorts i konetitutionel reformväg beträffande departementen, förklarade, att civildepartementet står i snabbhet lika med de öfriga departementen — något som äfven öfriga talare, särdeles hr Åstrand, framhöll — men huru skall departementschefen finna skickliga medhjelpare, om medel icke beviljas? Statsutskottet syntes hafva lärt af den preussiska krigsföringen den 8. k. kringgående rörelsen. Om det varit en lön, då kunde det kallats att fastlåsa organisationen. Det vore väl icke för att estetiskt glädja sig åt civilministern, som man uttalade sin aktning för homom, utan för att få hafva honom qvar. IIvarför då göra honom lifvet surt? Hr Clairfelt klandrade äfven utskottet, som egenligen velat söka sak med civilministern. Hr P. Olsson från Helsingborg kunde icke inse, hvarför, då hr justitiestatsministern svarat hofrätterna på deras begäran om löneförbättring, att man borde afvakta mera stadga i den ekonomiska ställningen, icke äfven hr civilministern gjort på samma sätt med landtstatstjenstemännen. Do ökade göromålen för civildepartementet bestå till stor del i granskning af bolagsordningar, som mestadels afskrifvas efter hvarandra. Frih. Fock frågade, hur man skulle kunna påskynda göromålena gång, om de extra icke få mer än 45 öre om dagen? Ett besynnerligt resonnement, att man skulle afslå ett anslag, derför att K. M:t icke begärt åtskilliga andra. Öasknivgarne i detta afseende kunde nog vid en kommande riksdag fyllas. Då ntrymmet icke medgifver längre referat, måste vi inskränka oss att nämna, det brr Kolmodin, Carln, Åstrand och Leijer talade emot anslagsvägran, som grefve Posse, frih. Ericson, Carl Ifvarson och Hörnfeldt försvarado. Statsrådet Bergström tillbakavisade ännu en gång påståendet, att riksdagen aflåtit en sådan skrifvelse, som statsutskottet sagt, och lösa yttranden inom riksdagen erkännas icke bindande för K. M:t. Redan 1868 föreslog K. M:t, att departementet skulle delas i tvenne, men riksdagen afslog det. Debatten slutade med ett kort, men lifligt ordutbyte mellan hrr Key och Treffenberg, som uppläste den mycket omtalade riksdagsskrifvelsen. Det bör kanske tilläggas, att hr Jöns Pehrsson, ehuru icke tillhörande utskottet, gal det dock sitt stöd. Vid voteringen segrade utskottet med 91 röster mot 81; en så ovanligt ringa majoritet, attutfallet af den blifvande gemensamma voteringen icke är tvifvelaktigt. Örverläggningen slutade vid midnatten. Om nedsättningen af tullsatser å arbetad tobak lärer ännu icke vara definitivt afgjordt på afdelningen af bevillningsutskottet; förslaget lärer åsyfta, att nedsätta tullsatsen för cigarrer från 1: 80 till 85 öre pr och för annan arbetad tobak till 35 öre pr c4