Göteborgsposten – 4 mars 1873, sida 1

Ni kan äfven låta tjenarne få veta, att den unga damen kommer. Ni kan förstå hvilken ställning i huset hon kommer att intaga deraf, att hon är min sondotter och arftagerska, och att hon en dag skall bli sjelfständig baronessa af Waldemar. Detta är alltsammans. Farräl. Hofmästaren och hushållerskan började med ifver förberedelserna till den unga arftagerskans mottagande. Lord Waldemar förbjöd bestämdt alla yttre demonstrationer för den unga damens skull, hvarföre de gamla tjenarne fingo inskränka sig till att efter bästa förmåga pryda de rum hon skulle bebo; men rummen, som de valde åt henne, voro de ljusaste och vackraste i huset, och i dem samlade de alla de bästa taflorna, de dyrbaraste möblerna, och dagligen läto de elda i dem för att ej den ringaste fuktighet skulle vara märkbar der. Lord Waldemar delade nästan ständigt sin tid mellan sängkammaren och biblioteket. Under loppet af den vecka, som följde efter mottagandet af tillkännagifvandet om den unga arftagerskans återfinnande, erhöll lorden ett bref från Grimrod, dateradt Paris och bekräftande, att den sistnämnde var på väg hemåt med miss Floyd och hennes amma, den engelska qvinna, som haft vård om henne allt ifrån hennes födelse och som aldrig sedan den tiden förlorat henne ur sigte. Tordens sondotter var ej gift och, såsom hennes döende moder skrifvit, hon var en sann Floyd. Hon skulle göra heder åt sitt namn och sin slägt. Hon visste ej ännu om sin slägtskap med lord Waldemar, utan trodde sig helt enkelt vara Hilda Floyd på väg till sin farfar squire Floyd. Grimrod önskade att