Göteborgsposten – 3 mars 1873, sida 2

kommendant i Stockholm. I denna befattring vann han allas förtroende och tillgifvenhet. Öfverste v. Troil var ogift. — Från Utlandet. I spanien, åtminstone i dess hufvudstad lär man ha fått ett ögonblicks andrum, genom dess inträffade förändringar i regeringen och det federalistiska partiet (kommunpartiet), som redan bemäktigat sig vissa delar af Madrid och stod färdigt att inlåta sig i öppen kamp med ordinarie regeringen, har för tillfället hejdats. Den sålunda inträdda vapenhvilan torde likväl bli af kort varaktighet. Enligt alla brefunderrättelser från Madrid desorganiseras trupperna derstädes mer och mer, och under den nu pågående karnevalen tilltänkes något djerft streck. Federalisternas program är detsamma, som suphstäldes af kommunledarne i Paris. Den bittills bestående centralregeringen i Madrid skall afskaffas och lemna rum för ett centralutskott af befullmäktigade delegerade från de särskilta oberoende provinserna, hvilka för öfrigt skola regera sig sjelfva, hvardera med sitt utskott, hvilket, såsom fallet är i Bchweiz, återigen har öfver sig provinsens genom allmän omröstning beslutande folkmöten. Federalisternas mål är således att upplösa det en enhet varande spanska konungariket i sjelfständiga provinser, dessa återigen i sjelfständiga distrikter och dessa slutligen i sjelfständiga kommuner, alldeles i öfverensstämmelse med den federalistiska minoritetens läror på Internationales kongress i Haag och senare vid sammankomsten i S:t Imier i Schweitz (Sept. 1872). I vissa mindre spanska städer cch byar, isynnerhet i QCaialonien, har man ullochmed redan inrättat sig på denna fot. Betolkningen har afsatt sina embetsmän och nekar att betala skatter till främmande uppbördsmån — hvilket naturligtvis är en mycket beqväm och fri åtgärd och lofvar godt för den bostående regeringens framtid. Dessa afsättnin gar af embetemän ha ej allenast försiggått mer eller mindre groft och oartigt, utan äfven på några ställen med en vildhet och grymhet, som kunna väcka afsky och förfäran. Så berättas det från den lilla staden Montilla i provinsen Cordova, att då alcalden eller borgmästaren derstädes, en sennor Rioboo, som förut varit deputerad i Cortes, sökte förhindra excesser, som man ville begå i republikens namn, blef han jemte de fyra gensdarmer ham hade till sitt förfogande öfvermannad af befolkningen. Alla dessa, såväl som tvenne andra af stadens innevånare, hvilka sökte att träda emellan, dödades med den största grymhet. På alcalden afhöggos händer och fötter, på en af de andre utrefvos inelfvorna och en tredje spetsades. Mot deras hustrur och döttrar föröfvades det förfärligaste våld, och slutligen antändes deras hus. Hela staden hotades med förstöring af detta vilda, skränande pack, men man lyckades hejda elden, sedan 6—7 hus nedbrunnit. En väpnad skara banditer drog genom gatorna, bröt in i husen och plundrade. I Xeres förjagade man den lilla garnisonen, öppnade fängelserna, utsläppte tångarne och raserade ett kloster, som inredts till sjukhus. I Mentijo, på gränsen mellan Aodalusien och Estromadura, har bildat sig en revolutionär klubb, hvilken redan företagit en fördelning af all den fasta egendomen mellan samtlige innevånarne. I Valencia och Valladolid srajar den röda fanan öfver rådhuset och man promenerar omkring i den frygiska mössan. Till slut vilja vi här meddela ett bref från Madrid till pariserbladet Libertö af d. 25 tobr., hvari yttras: Regeringen är ånnu herre öfver Madrid, men icke öfver rörelsen utanför hufvudstaden, hvilken ötverallt sträfvar efter oberoende. Samtidigt erfar man, att det socialistiska partiet organiserar sig ochatt det, isynnerhet i Barcelona, mottager penningsummor, om hvilka ingen vet, hvarifrån de komma. Man kunde trestas att häri se alfonisistiska intriger, emedan armön svårligen skall bekämpa socialismen till förmån för republiken. Det är armn, som har Spaniens öde i sin hand och på hvilken regeringen ännu litar i sin kamp mot carlisterna, hvilka uppträda med så stor kraft, att befolkningen börjar förfäras deröfver. Tyvärr har myteri äfven utbrutit bland soldaterna i flere kaserner. Soldaterna sjunga marseljäsen och ropa: Viva la Republioa federata! De förbrödra sig med de lägre klasserna och förena sig med dem för att få rekrytutskrifningen och den stående hären afskaffade. Cheferna ha svårt för att skaffa sig lydnad; officerarne vid en jägarebataljon ha af denna anledning inlemnat sina atskedsansökningar. Schweiz har visserligen erkänt den nya spanska republiken, men de andra makterna förhålla sig ännu afvaktande. Italien, Österrike och troligen de flesta europeiska makterna ha, telegraferas det från Rom, beslutat underhålla Sofficiös förbindelse med den närvarande spanska regeringen, medan bildandet af en regelbunden regering pågår, hvilken Italien skall genast erkänna. Ryssland visar en bestämd motsträfvighet mot att erkänna sakernas närvarande ställning i Spanien. . På de resp. konsulernas begäran, ha sjömalterna ekickat fartvg att kryssa vid spanll l