Göteborgsposten – 27 februari 1873, sida 2

och innehöll en rörande beskrifning öfver den fattigdom och det elände, hvari han och hans unga hustru lefde. Det unga paret hade alltsedan giftermålet uppehållit sig på de penningar, försäljningen af Janets juveler samt af hans eget ur och andra små värdeartiklar inbragt. Den dag då brefvet skrefs, voro de båda nästan utblottade och follkomligt hopplösa. Unge Floyd anropade sin far om att förlåta honom för sin olydnad och skenbara otacksamhet samt bönföll om hans hjelp. Han sade att det ej var för sig sjelf han sålunda tiggde utan för sin tåliga unga hustru, som synbarligen allt mer och mer aftynade. Detta var alltsammans med undastag af underskriften. Grimrod vek ihop det gulnade brefvet. Lord Waldemar lät höra ett hest skratt. — Hon led således! sade han. Kors bevars! Det hade hon för det hon narrade min son till ett giftermål. Förbannelsen gjorde verkan, Grimrod. Detta tiggarbref skulle kunna tjena till mönster för alla tiggarskribenter. Läs det nästa brefvet. Förvaltaren öppnade det dernäst ankomna brefvet och läste äfven det högt. Det var dateradt Triest, nära två år senare än det första, och var undertecknadt Janet Floyd. (Forts.)