Göteborgsposten – 27 februari 1873, sida 2

var i detta skåp. De ha aldrig blifvit öppnade. Om ni önskar lära känna er sons öde, så finnes historien derom sannolikt inom dessa tre kuverter. Han höll upp dem i ljusskenet. Lord Waldemar betraktade dem ett ögonblick och dolde derefter ansigtet med sina händer. — Jag sörmodar att han finnes någonstädes i England, yttrade han efter en läng paus. Han har utan tvifvel nu en stor familj — med henne, en Arlyn! Förbannelse öfver dem båda! De bedrogo mig och jag vill låta dem lida! Ni är en lycklig man, Grimrod, som ej har några barn. Edert barn är dödt, eller hur? Grimrod vexlade färg. — Ja, mylord, svarade han. Mitt barn dog för närmare sexton är sedan. Hon var blott ett år gammal och öfverlefde ej länge sin stackars mor. Ni torde minnas, att jag förde barnet till Leeds till en gift syster som jag der hade, men ingen omvårdnad kunde förlänga hennes svaga lif. Lord Waldemar hörde ej ens sin förvaltares svar. Han hade för mycket att sörja öfver i afseende på sin egen familj för att egna en tanke åt Grimrods barn. Han bad förvaltaren läsa brefven. Den senare öppnade det först mottagna oah läste det. Detta bref var dateradt Bryssel och innehöll en bön till squire Floyd — såsom han då kallades — att förlåta och vara barmhertig. Det hade skrifvits af Wallace Floyd tre månader efter hans bortdrifvande från Floyd Manor