Göteborgsposten – 24 februari 1873, sida 1

allt hvad de betydde. Hon erinrade sig huru mycket mer benägen han varit att försjunka i grubbleri och dysterhet efter vistelsen i Kent, än han någonsin förut varit. Hon tömde bitterhetens bägare till dräggen och gjorde en resa ner till Brierwood för att se det ställe der hennes trolefvade lärt att bryta sin tro mot henne. Mrs Bush var fortfarande i besittning af huset och fullkomligt beredd att för den främmande damen berätta allt hvad hon visste, äfven utan den uppmuntran af en sovereign som mrs Harcross gaf henne. Augusta såg de låga gammalmodiga rummen, trädgården, der några rosor ännu blommade och spridde en svag doft som tycktes likna ett minne af försvunnen lycka. Mrs Bush utvisade det stora cederträdet, under hvilket mr Redmayne och hans familj tyckte så mycket om att sitta — miss Grace och heones tant och onkel och alla — om söndagsaftnarne. Huru trivialt al:t det der lät! Och det var för en flicka med en sådan omgifning som denna, det var för en sådan stackars landtlolla han brutit sin tro mot henne och förlorat sitt lif! Det fanns en fotografibild af Grace ännu hängande öfver kaminen i Richards rum — en svag skugga blott af det ljufva, uttrycksfulla ansigtet. Huru, var det för ett sådant ansigte han förrådt henne? Hon gjorde mrs Bush några frågor om den döda flickan. Var hon vackrare än denna fotografibild — mycket vackrare? Mrs Bush svarade att hon var behaglig, men förklarade ej närmare hvilken grad af skönhet hon ville uttrycka med detta epitet. Augusta bad om tillåtelse att ännu gång, ensam, få vandra genom trädgården, och sedan detta blifvit henne