Göteborgsposten – 21 februari 1873, sida 2

skon till en rik bankir, en ung dam som efteråt blef gift med en adelsman. Det blef aldrig någonting af detta frieri. Det gick vid den tiden utföre med sir Lueas, och hans karakter hade blifvit allt för väl känd, så att den unga damens far stängde dörren midt för hans ansigte, och ham kom ner till Clevedon igen. Hvad hans son beträffar, tror jag ej att fadern någonsin gjorde sig omaket att se honom, sedan han lemnat honom jemte den stackars modern någonstädes i främmande land. Om någonting behöfde göras, var det jag som gjorde det, och då lord Dartmoor dog hade jag hela bestyret med sonen, tills han blef myndig och mitt förmynderskap derigenom upphörde. Vi gåfvo honom den bästa uppfostran — det fanns tillräckligt med medel för att göra det och ändock litet öfverskott. Han var en stadgad klok gosse och tycktes uppföra sig väl hvart han kom. Såsom yngling var han fri från alla faderns laster. Jag hade lika mycket förtroende till honom som jag skulle ha haft för min egen son, annars skulle jag aldrig ha infört honom i ert hus. Ni tror ju detta om mig eller hur, Richard Redmayne? Jeg skulle aldrig ha fört honom till Brierwood, om jsg ej trott honom vara en hederlig man. — Ja, ja, ni hade förtroende till honom, det tror jog visst; men det enda skedde i alla fall. En främling blef införd i mitt hus under det jag var berta, en främling som krossade min dotters hjerta. — (Forts.)