Göteborgsposten – 21 februari 1873, sida 1

— grammet. Om grundskatterna verkligen skola amorteras — icke afskrifvas — framgår icke rätt klart af denna punkt, och det synes oss nästan som om man just för tvetydighetens skull hade valt ordet amortera. Naturligtvis kan ej denna tvetydighet fortsättas och blifva partiuppgift, när frågan skall afgöras, och är det då icke ringa anledning alt tro att det blir slut med centerpartiet eller att det, likasom de flesta sådana förbindelser, upplöser sig och endast qvarlemnar en obetydlig kärna af aybrid art, några trimmers, som antingen principmessigt afhålla sig från att tillhöra något af de ytterliga partierna eller också finna tillfällig fördel af att stå med en fot i hvardera lägret. Om det är vår öfvertygelse, att det redan är en oegentlighet att tala om ett parti, hvars medlemmar hafva så stridiga åsigter som de, hvilka blifvit helt nyligen uttalade af riksdagsmän, som anses tillhöra den s.k. centern, så finna vi det också litet besynnerligt, att man gjort sig besvär med att gifva den sväfvande förbindelsen ett namn, så vida icke under hela tillställningen den tanken verkligen ligger dold, att partiet skall blifva en tillflyktsort för mindre pålitliga och derföre mindre uppburna landtmannapartister, hvarigenom det skulle kunna svälla till något kanske lika stort och mäktigt vid val af utskottsledamöter, tullmäktige och revisorer, som sjelfva landtmannapartiet, Utsigterna härför förefalla dock nog klena, och säkerligen skulle partiet då också få en helt annan pregel, om brokigheten tillät någon sådan att framträda, hvarjemte dess uppgift att vaka för städernas rätt gentemot landsortens intressen kanske skulle bortfalla, om herrar stadsrepresentanter någonsin ansett sig hafva en sådan uppgift. Hvilka partinamn de olika riktningarna inom centern då en gång skola gifva åt de olika isärfallande delarna, det kan man icke veta, men det är vår förhoppning, att namnet centern skall blifva så välkändt och aktadt — oaktadt den ringa sammanhållningen — att de uppkommande traktionerna icke skola behöfva skämmas af att allt framgent bära qvarlefver af det gamla namnet, reminiscenserna må nu framträda som den deciderade centern, landtmannacentern, Åvenstercentern eller något dylikt. Derjemte hoppas vi, att vi alltid skola man och man emellan kunna säga den intelligenta centern, om vi också sky att låta detta uttryck nå ettlandtmannaöra.