Göteborgsposten – 20 februari 1873, sida 2

förlåtit den döde mannen för det han älskat henno med en begränsad ömhet, men ej för att han egnat en annan qvinna en obegränsad kärlek. — Han måste ha älskat egarinnan till dessa saker mycket högt, tänkte hon; annars skulle han svårligen ha utsatt sig för så stor risk att behålla dem. Dessa cashmireschalar, handskpaketer, solfjedrar, alla dessa fina obegagnade tyger, hade en anstrykning af lyx och slöseri som gjorde ett pinsamt intryck på mrs Hareross och ledde henne in i en labyrinth af funderingar. Den sista id som skulle kunnat vakna hos henne var, attj endast för en landtflicka, ren, trohjertad och öm, hade alla dessa dyrbarheter blifvit utvalda.