Göteborgsposten – 20 februari 1873, sida 2

grave fört sina böcker till Briorwood. På denna massiva kista dröjde Augustas blickar linge med tankfullt uttryck. — Jag är säker om att han förvarade sina papper i den, sade hon för sig sjelf — gamla bref, hemligheter kanhända; en man som talade så föga måste ha haft hemligheter. Hon tog upp en nyckelknippa ur fiekan och såg på nycklarne med ett bittert småleende; dessa voro den döde mannens nycklar, hängande vid en ring försedd med hans namn och adress. — Om han hade några hemligheter, så äro de alla i min makt nu, tänkte hon. Eller var hemligheten om hans börd den enda som han höll dold för mig? Hvilka papper han än lemnat efter sig, gör jag bist i att undersöka och bränna upp dem. Jag vill ej att hela verlden skall känna min mans historia. Hon bortflyttade ett par tomma kappsäckar som stodo ofvanpå den jernbeslagna kistan, lutade sig derefter ner framför den och öppnade den. Det fanns inga papper i detta rymliga förvaringsrum. Endast en mängd klädningstyger af siden, cashmireschalar, dyrbara spetsar, franska tofflor, hårbostar af elfenben med sina utskärningar af någon kinesisk konstnärs säkra hand, solfjedrar, parfymflaskor, handskar af olika kulörer — alltsammans saker som mr Walgrave några år förut köpt åt Grace Redmayne. Mrs Harcross drog upp den ena efter den andra af dessa artiklar ur kistan, hållande dem på en armslängds afstånd ifrån sig, liksom om blotta vidrörandet skulle ha