Göteborgsposten – 20 februari 1873, sida 2

brännbarhet som på dess olämplighet för längre transporter, i anseende dertill att den skrymmer och stybbar för mycket, hvilket deremot ej vore förhållandet med kultorfven. Något bestämdt omdöme om, hvilket sätt för beredning af bränntorf vore det fördelaktigaste, kunde dock ej lemnas, förr än jemförande undersökningar och analyser af olika torfslag, tillverkade af samma materialier, egt rum. — Beträffande frågans senare del, kunde den besvaras med ja, emedan produkten vid den enda fabrik, som hittills tillverkat dylik torf, eller Vårgårda, kunnat säljas med fördel, ehuru fabrikationen måst drifvas med ovana arbetare och under ogynnsam väderlek. Rörande vigten af den inom vårt land uppblomstrande industrien, ej minst för våra hårdt anlitade skogar, voro alla de efterföljande talarne ense med hr Falkman. Deremot voro åsigterna ganska delade i fråga om det ena eller andra slagets företräde och lämplighet för våra förhållanden. I synnerhet sökte flere talare, såsom k. sekter Odelberg och föreståndaren vid teknologiska iustitutet Styffe, att lägga i dagen krantorfvena stora värde ej blott för dess användbarhet inom industrien och särskildt jerntillverkningen, i hvilket senare afseende brukspatron Lindberg på Kolsva lyckats ernå vackra resultat, utan äfven för den jemförelsevis billiga tillverkningskostnaden. Vilkoren för en fördelaktig kultorfstillverkning, stora förlagskapital, vidsträckta och djupa torfmossar samt dessas belägenhet i närheten af lämpliga kommunikationsmedel och ej för långt ifrån konsumtionsorten, kunde nemligen på högst få ställen inom vårt land ernås, och der dessa saknades vore tillverkningen af kultorf oaktadt dess värde som brännmaterial i kakelugnar och vanliga eldstäder ej att tillråda. I Belgien, hvarest den Eichornska metoden, som inem vårt land vunnit insteg vid Vängs och Vårgårda kultorfsfabriker, först blifvit använd, hade man helt och hållet öfvergifvit densamma, och orsaken härtill låge ej i maskinernas dyrhet, utan i de med torkningen förenade stora omkostnaderna, emedan denna måste försiggå i stora, enkom iör detta ändamål uppförda lador. Mot denna uppfattning af saken yttrade sig fabrikör Bolinder, som vitsordade kultorfvens stora nytta inom jernindustrien och särskildt dess förmåga att gifva jernet en ren och vacker väll. Brukspatron Bohnstedt omnämnde, att man i de undre lagren af en mossa, hvars yta ej visade någonting lofvande, ofta kunde finna goda brännkol, och slutligen redogjorde ingeniör Cronqvist, som af landtbruksakademien haft i uppdrag att i utlandet taga kännedom om de olika konstgjorda brännmaterialierna, för sina rön under resan. På alla ställen, der hr C. hade färdats fram, Holland, Belgien, olika delar af Tyskland m. m., hade han endast funnit mianen af maskiner för tillverkning af brännterf, och nästan öfverallt hade man funnit sin fördel vid att upptaga skärtorf, hvilket sätt att gå till väga hos oss i synnerhet med användande af en i Holland bruklig metod tal. rekommenderade. Denna fråga föranledde ej något beslut från akademiens sida. Stenkolsbrytning i Eslöf. I N. Dagl. Alleb. läses: Arbetena på det norr om Eslöf belägna och Eslöss stenkolsgrufveaktiebolag tillhöriga, kolförande fält, hvilka ledas af en från Tyskland införskrifven, i kolbrytning erfaren grufingeniör, hafva pu så långt framskridit, att kolbrytning börjat i schaktet Jean Molin, och lära i dessa dagar särdeles vackra prof af de brutna kolen hafva insändts till bolagets verkställande direktör i Stockholm. — Derjemte pågår, utom andra förberedande arbeten, undersökning af terrängen för anläggning af en jernbana från kolfältet till antingen den på 114 mil derifrån framgående stambanan eller den 1. mil aflägsna Landskronabanan, hvilka båda banor genomskära fältet. Det är således anledning hoppas på en snabb utveckling af detta företag. Sjukvårdsärenden, Sundhetskollegium har forordnat med. lic. N. O. Sillön att under ledigheten bestrida provincialläkaretjensten i Ströms distrikt af Jemtlands län. K. M:t har beviljat provincialläkaren i Ölands norra distrikt d:r Y. Ljungberg tjenstledighet till d. 8 september innovar. är för vetenskapliga studiers idkande i utlandet. Egendomshandel. Handlanden L. J. Brun har, enl. Wenersb. Alleh, för 48, 000 rdr försålt sin vid Kungsgatan i Weneraborg belägna vackra stenhusegendom till kyrkoherden Bohlin. Skolläraren J. F. Berg har till en hr Isaksson från Australien tförsålt sin vid Kyrkogatan i Jönköpiog belägna gård för 24,750 rdr rmt. Wisby rulner. Uppå K. M:ts befallning och i enlighet med rikets ständers vid 1865-1866 års riksdag framställda anhållan, har Vitterhets-, historieoch antiqvitetsakademien till K. M:t afgifvit utförligt förslag rörande vården af de förnämsta kyrkoruinerna i Wisby och deras frigörande från kringbygda hus, som icke blott skymma och vanpryda, utan jemväl bridraga att skada murarna. Från Finland berättas, att furst Ouchtomsky erbjudit sig att mot ett vederlag af 17,700,000 mark för statens räkning bygga jernbanan mellan Åbe och Tammerfors. Den fordrade summan öfverstiger endast med 500,000 mark slutsumman i det kostnadsförslag, som de finska ingeniörerna uppgjort och som omnämnes i den kejserliga koncessionen 1871. De förändrade konjunkturerna göra, att man måste anse furst Ouchtomskys anbud särdeles fördelaktigt. Fursten förbinder sig dessutom att använda inhemska skickliga ingeniörer och att i Finlands bank deponera 2,000,000 mark såsom säkerbet för åtagandets riktiga fullgörande. Finlands ständer hafva såsom sin åsigt uttalat, att ostanämda jernvig bör utgöra en stambana och att landets stambanor böra tillhöra staten. Det anbud staten förut af finska entreprenörer mottagit var förbundet med anspråk på icke mindre än 19, 000.000 mark. I en uppsats införd i Helsingfors Dagblad förordas anbudets antagande.