Göteborgsposten – 20 februari 1873, sida 1

han kom till Mastodon erescent, drucken af segerglädje öfver någon stor framgång som han firat inom sitt yrke och i ögonblickets förtjusning omtalade enskildheterna af den seger hen vunnit, strålade aldrig någon hänryckning emot honom från hans hustrus ögon, ej ett sympatetiskt ord uppmuntrade honom tiil glädje öfver sin triumf; hon sade blott att den afskyvärda rätten var skuld till att han kom för sent till middagen, eller att han blott hade en half timme på sig för toiletten, innan man begaf sig till Portman-square. . Dessa småsaker och många andra detaljer af deras äktenskapliga lif erinrade hon sig denna dag då hon var stadd på resa till det hus der hennes döde man låg. Hon erinrade sig det samtal i tafvelgalleriet på Clevedon Hall, då han för henne omtalat sitt lifs hemlighet, ihågkom med bittert samvetsagg huru hon afhållit sig från hvarje uttryck af medlidande för honom och tänkt endast på sig sjelf, beklagat endast sig sjelf, liksom om den stora orätt, för hvilken han varit utsatt, blott varit en orätt mot henne. Det var bittert att draga sig till minnes alla dessa små orättvisor nu då offret för dem hade passerat utom gränsen för godtgörelse. Ända till grafven måste hon bära denna börda af en stor skuld; längre än till grafven kunde hon ej blicka. Hon var en religiös qvinna så till vida som hon samvetsgrannt gick till kyrkan o. s. v., men hon var ej i andligt afseende nog upphöjd för att kunna säga: Vi skola träffas i en bättre verld, der han skall kunna läsa mitt hjerta och förlåta mig! Begrafningen var ytterst ståtlig. Augusta Hareross