Göteborgsposten – 19 februari 1873, sida 1

— Jag lemnar det problemet åt er sjelf att lösa. Allt hvad jag kan säga är, att Flood är en beskedlig karl; han har visserligen ej varit mer än ett år hos mig, men jag känner ändock något så när hans sksplynne, och då han inflyttade i min tjenst medförde han en förträfflig orlofssedel från en gentleman här i grannskapet. Nej, jag kan ej tro att Joseph Flood är en mördare. — Baroneten och mr Winch sortforo ännu att resonnera om denna sak, då en betjent kom och anmälde att en polisman, som hade en annan person med sig, önskade att träffa sir Francis. — För in dem ögonblickligen, sade sir Francis. Något nytt vittnesmål förmodar jag, tillade han vänd till detektivkonstapeln. — Ja, sir, svarade mr Winch med sarkastisk min; utan tvifvel skall ni få höra en mängd vittnesmål som polisen här på platsen samlar ihop. Richard Redmayne trädde först in i rummet, allena och med hufvudet mera högburet än han på länge hållit det. Han ver fortfarande en vacker man, i trots af den förändring olyckan åstadkommit hos honom, och såsom han nu stod, lugnt blickande sir Francis i ansigtet, tyckte denne att han aldrig sett en mer anslående gestalt. Han gissade genast att denne man måste vara Richard Redmayne. Polismannen omtalade historien i korthet men med åtskilliga onödiga Åsäger han och säger jag. — Och alldenstund ni var den närmaste magistratspersonen, sir Francis, och saken dessutom rörde er, så an