Göteborgsposten – 17 februari 1873, sida 2

— —— ning, säger Dagbl. EX TALE a Från Utiandet. Själen i Spaniens nya ropublikanska regering är dess utrikesminister Emilio Castelar, hvilken antagligen kommer att nu spela en icke obetydlig roll, hvarför en redogörelse för hans antecedentia icke torde vara utan intresse. Castelar har gerom den vältalighet och talang, hvarmed han som medlem at cortes åren 1868 och 1869 försvarade republikens sak i Spanien, och den ihärdighet, han äfven under konungadömet lade i dagen såsom det republikanska partiets ledare, förvärfvat Big ett namn långt bortom sitt fäderneslands gränser. Hans stora tal sommaren 1869, då författningsfrågan skulle afgöras inom cortes, blef kort derefter utspridt i många tusen exemplar inom Frankrike, Tyskland och England. Castelars älsklingstanke är de latinska folkstammarnes förbund inbördes — hvilket som bekant äfven var kejsar Napoleon III:s plan —, men på den federativa republikens basis. Om Castelar skall såsom utrikesminister kunna verka något i denna riktaing, är ännu svårt att döma; men det kan anses för otvifvelaktigt, att han åtminstone skall bjuda till. Det bör här anmärkas, att han från sina upprepade, till en del längre vistanden i Paris personligen känner ledarne för detrepublikanska partiet i Frankrike och ständigt stått i bresvexling med partiets vigtigaste organer inom pressen. Castelar är född år 1832 och utmärkte sig redan tidigt genom sina republikanska tendenser, isynnerhet efter upproret år 1854. Han blef redaktör fsör Tribunen, Ulloas demokratiska organ; ungefär tio år derefter stiftade han sjelf bladet Demokraten, i hvilket hans uppsatser röjde så egendomliga religiösa åsigter, att han blef afsatt från en lärarebefattning i historia och filosofi, hvilken han emellertid hunnit att bekläda vid universitetet i Madrid. År 1866 deltog han i den revolution, som undertrycktes af Serrano. Han stred då på barrikaderna och dömdes till döden, men slyktade till Genöve och derifrån till Frankrike. Efter Septemberrevolutionen 1868 återvände Castolar till Spanien och blef jemte Orense ohh Pierrad-en af de ifrigaste ledarne för den demokratiska rörelsen, Efter det han förgäfves sökt förmå den provisoriska regeringen att oförtöfvadt utropa republiken, organiserade han folkmöten i Madrid riktade emot monarkiens återupprättande och vann genom sina tal ett stort inflytande. Under kommunalvalen genomreste han provinserna och bearbetade stämningen så väl, att han kunde telegrafera till Paris: Vi ha segrat vid kommunalvalen i alla de stora städerna med undantag af Madrid. Replubiken är moraliskt upprättad ! Vid valen till de grundlagestiftande cortes i februari 1869 fick det republikanska partiet likväl blott en ringa minoritet. En af Castelars första förslag i den nya församlingen, utfärdandet af en allmänn amnesti för politiska förseelser, blef förkastadt, och samma öde drabbade hans öfriga oppositionela förelag, under de derpå följande förhandlingarne om författningarne var hann icke lyckligare i sin kamp om att gifva landet republikanska institutioner. I juni 1869 bekämpade han af all makt förslaget om regentskapet, såsom ett återvändande till den monarkiska institutionen. Han var invecklad i det republikanska oktoberupproret och har väl icke heller varit alldeles främmande for den sista militärresningen, fastän republikanerna vid hvarje lägligt tillfälle sökte att frånsäga sig allt ansvar i cortes.