Göteborgsposten – 17 februari 1873, sida 2

halfva kroppen i månskenet och den andra hälften i ; gan, stannade han bestört. — Hvad är det nu fråga om? yttrade han i skarp ; ton, utan att känna igen sin gäst. — Det är fråga om ganska mycket, svarade Richard i skugRedmayne. — Redmayne! Hvad är det som för er hit ännu en gång? Jag trodde att ni afbrutit bekantskapen med mig. — Jag hade god anledning att göra det, John Wort, ty det var era lögner som bragte död och olycka öfver mitt stackars barn. — Mina lögner! Hvad menar ni med det? frågade förvaltaren lugnt. Han kunde ej bli uppretad på Richard Redmayne, en man som han tyckt om — som han af allt sitt hjerta beklagade. — Hvad menar ni med att kalla mig en lögnare, Rich? jag har i hela mitt lif aldrig sagt en osanning. — Uuru? Ej ens då ni förde er husbonde till mitt hus under ett falskt namn? — Min husbonde! Hvad är det ni pratar för galenskaper, karl? — Ur husbonde som fick det infallet att komma till denna trakt i smyg, att förstulet taga sitt gods i betraktande, liksom en förklädd prins eller liksom en bedragare och lögnare, sådan han är af naturen och sådan han genom handling visade sig vara. Det var ni som förde honom till Brierwood, John Wort; det var ni som hade osannfärdiga uppgifter om honom för min svägerska. Hon skulle