Göteborgsposten – 15 februari 1873, sida 6

Kände ni den damen?: frågade jag ij min enfald. i Han såg på mig utan att förstå min fråga. Hvem var det der fruntimret: frågade jag ännu en gång utan att ana, att jag sönderslet hans hjerta med mina dumma frågor. Hvem hon var! stammade han ändtligen och en mörk rodvad utbredde sig öfver hans bleka ansigte. Hvem hon var... såg ni då icke hästfoten? Det är lady Mefistofeles, som för tjugo år sedan frånstal mig min arma själ! Jag stod som träffad af åskan! Dock, knappt hade han yttrat dessa ord, förrän han redan med ett språng var inne i närmaste katl6, der jag straxt derpå fann honom sittande framför en stor karaff absintb. En halftimme derefter måste jag leda honom till en droska och låta köra honom hem ... Karaffen var tom. Samma dag, jag skulle lemna Paris, hade Alfred de Musset stämt möte med mig i Palais Royal. Tråkiga affärer af det slag, som alltid torna upp sig dagen före en resa, uppehöllo mig äfven den utsatta tiden och jag kom minst en halftimma för sent till den beramade mötesplatsen. Redan på afstånd såg jag Musset å utanför kaft i förtroligt samtal med en herre. Jag ville ei störa dem och ställde mig derför att titta i ett boklådsfönster. Plötsligt lades en hand på min skuldra och då jag vände mig om, var det skalden Gerard de Nerval, af hvilken jag dagen förut tagit afsked.