Alfred de Musset. Ett-skaldeporträtt af A. Mels. ÅAlfred de Musset är en af vår tids yppersta skalder, sade Heine vid ett besök, som jag gjorde den på plågans läger utsträckte, märklige tyske författaren. -Det vill säga, han var det, tillfogade han med bitterhet, enu är han endast en formlös ruin. Hvad mig sjelf beträffar, måste jag efter genomläsningen at Mussets Les vocuz sleriles erkänna, att jag aldrig i mitt lif läst någonting dermed jemförligt. Det lyckades mig ej att analysera de känslor, hvilka bestormade mig efter denna lektyr — jag var bedöfvad. Klockan var närmare 9, då jag lemnade Heine, men jag var nog lycklig att ännu finna en boklåda öppen, der jag köpte Mussets samlade skrifter, hvilka jag redan samma afton började sluka. Tre dagar och en natt räckte denna lektyr, det vill säga räckte detta sig wid nästan hvarje strof förnyande sinnesrus, som redan hade gripit mig vid läsandet af hans första vers. Huru har jag icke under dessa tre dagar gråtit och skrattat, skurit tänderna och bedit, hoppats och tviflat. Aldrig skall jag glömma dessa tre dagar af mitt lifl Mina dåvarande förbindelser i Paris voro så vidsträckta, att jag snart lyckades bli presenterad för skalden, och jag fick dervid den sorgliga öfvertygelsen, att Heine med full rättvisa kallat honom en ruin. Att Musset längtade efter döden, förstod jag mycket väl efter allt hvad jag hört om hans privatlif; att