Göteborgsposten – 15 februari 1873, sida 1

ka annonser kosta 12 öre pr rad. niers Boktryckeri. 1873 vare sådant aftal gällande, så framt det blifvit före äktenskapets ingående skriftligen upprättadt och uppvisadt, för vigselförrättare, derest vigsel skett: men eljest tör den myndighet, inför hvilken äktenskapet afslutats. Barn af föräldrar, som ej ingått äktenskap med hvarandra, må, der modren tillhör främmande trossamfund, i dess troslära uppfostras. Då begge föräldrarne eller, när endera är död, den efterlefvande, eller, der de lefva åtskilda, den af dem, som har barnet i sin vård, öfvergår från sveuska kyrkan till främmande trossamfund eller från ett sådant till annat, må, der begge öfvergå, fadren och, i öfriga fall, den efterlefvande eller den af makarne, som har barnet i sin vård, bestämma i hvilketdera samfundets lära barnet skall uppfostras. Den, som fyllt femton år eller blifvit inom svenska kyrkan konfirmerad, må dock ej, på grund af hans föräldrars öfvergång till främmande lära, anses från svenska kyrkan skild utan gälle om honom hvad i 3 8 stadgas. S 7. I afseende å folkundervisningen skola främmande trosbekännare och deras barn vara underkastade derom gällande stadgar och anses tillhöra det skoldistrikt, inom hvilket de äro boende. Barn, som icke skall uppfostras i evangeliskt-lutherska läran, må, på framställning af vederbörande målsman, fritagas från undervisning deri såväl i folkskola som vid elementarläroverk; dock åligger vid den förra skolstyrelsen och vid det sednare rektor tillse, att sådant barn genom målsmans försorg erhåller tillbörlig religionsundervisning. Försummar målsman, oaktadt af skolstyrelse eller rektor erhållen påminnelse, sin skyldighet härutinnan, skall barnet deltaga i den religionsundervisning, som i folkskola eller vid elementarläroverk meddelas. Å 8. Främmande trosbekännare skola, der konungen för viss församling ej annorlunda förordnar, för anteckning öfver deras borgerliga förhållanden, särskildt upptagas i kyrkboken för den till svenska kyrkan hörande församling, inom hvars område de äro boende; och gälle i afseende å derför erforderlig anmälan hvad af konungen särskildt föreskrifves. 5 9. Magistrat och kronofogde skola de inför dem ingångna äktenskap inom sex veckor derefter anmäla, då båda makarne tillhöra främmande församling, åt hvars föreståndare eller presterskap lagligen blifvit uppdraget att öfver församlingsmedlemmarne föra kyrkobok, hos den eller de personer, hvilka föra de kyrkoböcker, deri makarne äro upptagna; då endast en af makarne tillhör sådan församling, som nyss är nämndt, dels hos den person, af hvilken samma församlings kyikobok föres, och dels hos kyrkoherden i den svenska församling, der den andra makan bor; samt i öfriga fall hos kyrkoherden i den svenska församling, der qvinnan är boende. Har sådant aftal, som i 6 8 omförmäles, blifvit träffadt och inför den borgerliga myndigheten före äktenskapets afslutande uppvisadt; skall en bestyrkt afskrift deraf vid anmälan om äktenskapets ingående öfverlemnas, för att i kyrkoboken: antecknas. Hvad sålunda för magistrat och kronofogde är stadgadt, gäller äfven i tillämpliga delar för prest, som vigde dem, af hvilka icke någon eller endast endera tillhöra svenska kyrkan. S 10 Främmande trosbekännares församlingar, inrättningar och stiftelser må icke, utan konungens tillstånd, förvärfva och besitta fast egendom i riket. 11 Ianan något hus eller rum af främmande församling till offentlig gudstjenst begagnas, skall föreståndaren derom göra anmälan, å landet hos kronofogden i orten oeh i stad hos poliskammare, der sådan finnes, men eljest hos magistraten. Tillträde till församlingens gudstjenst må ej oftentlig myndighet törvägras. 8.12. Munkeller nunneorden eller kloster må ej i riket inrättas. S 13. De för särskilda kyrkliga förrättningar stadgade afgifter till svenska kyrkan eller hennes presterskap eller betjening må ej påföras främmande trosförvandt i annat fall, än att slik förrättning blifvit på hans egen begäran verkställd. S 14. Med de undantag och inskränkningar, som af grundlag eller eljest gällande författning föranledas, skall skiljaktighet i kristna trosbekännelser icke medföra någon olikhet i svenska medborgares rättigheter och skyldigheter. 15. Innehar den, som till utträde ur svenska kyrkan sig anmält, offentlig tjeust; varde han derifrån skild, der ej tjensten är af beskaffenhet, att han utan afseende å sin trosbekännelse kunnat till densamma nämnas samt konungen eller den myndighet, som eger att tjensten tillsätta, finna skäligt att honom dervid bibehålla. Ar främmande trosbekännare af sådan lära, som ej tillstädjer honom att aflägga ed, då den enligt lag ertordras; förordne konungen, huru förfaras bör. 17. Varder rättigheten till offentlig religionsöfning af församling missbrukad: 5 må, efter konungens förordnande, denna rå upphöra. Samma lag vare, då föreskriften i ra austållande af föreståndare icke efter särskildt röreläggande tullgöres. 5 18. Underläter främmande församlings föreständare eller prest att iakttaga hvad honom enligt denna förordning åligger; dömes till böter från och med fem till och med femhundra rdr. Viger främmande församlings prest dem, hvilkas äktenskap för laga hinder återgå måste, eller utan att laga lysning till äktenskap föregått; straffas med fängelse i högst sex månader eller böter högst ett tusen rdr. S 19. De angående främmande trosbekännare och deras religionsöfniag hittills gällande bestämmelser varda genom denna förfatining upphäfda, utom hvad angår mosaiska trosbekännare, i alseende på hvilka ej sker annan ändring, än att om lysning till äktenskap mellan sådan tr. sbekännare och medicm af svenska kyrkan eller annat främmande trosfrund, äfven i fråga om den troslara, hvari barn a. dylikt äktenskap bör uppfostras, skall gälla hvad i 4 och 6 Så här ofvan sägs. Som at ofvanstående synes, är nu föreliggande sförslag väsentligt öfvetensstämmande med riksdagens at 1869. De anmärkningar, som inom Högsta domstolen ttrata mot riksdagens förslag och hvilka till en del varit mot hvarandra stridande, hafva icke föranledt annat än en jemkning af ordalydelsen i ingressen och i 19 8 af författningen om främmande trosbekännare och deras religionsöfning. Kyrkolagskomiten, som blifvit liksom Högsta domstolen hörd öfver riksdagens hemställan, har förklarat hvilka ämnen ansåges falla under kyrkolagens område, och med ledning deraf har regeringen framlagt de två särskilda författningarne, at hvilka den förstnämnda kommer att töroläggas det i höst sammanträdande kyrkomötet. Riksdagens bifall till förevarande lagändringen borde kunna antagas som gifvet; men det är dock sannolikt, att opposition ej kommer att helt och hållet uteblifva, specielt inom Andra kammaren.