Göteborgsposten – 13 februari 1873, sida 1

11 OM sista dagarne af marknadsveckan; oaktadt i folklifvet på marknadsplatsen, hvarest gemene man förr i verlden firat ett slags karnevalsfest, under de senare åren är i ett märkbart I aftagande, emedan polisen förbjudit upprättandet af dansbanor, karuseller, småteatrar och dyl. på torget samt förvisat akrobaterna och menageri-föreståndarne till den obetydliga Youngsgade, har Kristiania marknad det oaktadt sin stora betydelse som termin för uppgörelser mellan allmogen och stadens affärsmän, men isynnerhet derföre att detta är den andra stora årsterminen för trälastaffärerna; den första är, som jag förut varit i tillfälle omnämna, midsommarsterminen. Trälastbönder från det Glommenska vattendraget, brukspatroner från Wermland och trälasthandlare från de mindre städerna hålla i denna vecka möten härstädes. Små marknadsstånd äro uppresta på torgen, men innehålla nästan ingenting annat än konfekt, honungskakor och leksaker. Af konfekt omsättas otroliga qvantiteter, emedan det hör till bruket att deraf under marknadstiden göra skänker till damerna. På våra teatrar spelas dagligen och hr Jahnkes qvartett uppträder på Klingenberg. Hr Hafgrens sällskap har uppfört nyårstarcen, hvilken, som förut omnämnts, gisslar bondevännernas sammankomster, 41 gånger under stormande jubel, isynnerhet från bönderra sjelfva. Den allvarligare omsättningen försiggår i bodarne och stadens detaljhandlare göra goda affärer under marknadstiden; särskildt försiggår under denna marknad alltid betydliga försäljningar af hästar, måbända derföre att den militära remontkomiten alltid finnes samlad der för att fylla behotvet af hästar för artilleriet och kavalleriet. Hästar stå denna gång ovanligt högt i pris: en svart hingst hålles i 4000 rdr sv.; likaså göra de förmögna familjerna inköp af ridoch vagnshästar; också handeln med skinn af vilda djur, räf-, vargoch björnskinn, plägar vara liflig. En konstflitsgren, som har verkligt värde och hvars hufvudsakliga omsättningsperiod infalier under markvaden, är vagnsfabrikationen i Drammen, Kristiania och Ringerike: slädar, karioler, giggar af utmärkt form och arbete och de elegantaste wienervagnar finnas att tillgå på marknadsplatsen. Konungens ankomst hit och storthingets öppnande i förra veckan har framkallat en mängd politiska betraktelser i alla landets tidningar. Situationen är osäker, de årliga storthingen, hvilka man hoppades skulle befrämja statsmaskineriets lugna gång, ba tvärtemot framkallat en större splittring mellan båda statsmakterna än som någoasin förut egt rum. Bondepartiet håller fortfarande sina stora, politiska diskussionsmöten i olika delar af landet och söker att rubba maktfördelningen meloch, regeringen, så att vi skulle få en allsmäk e tolkrepresentation och en underdånig skug äregering, som bar utgått af sjelfva storthingsmajoriteten, för så vidt det lyckades detta parti att drifva igenom sina planer. För att förstå dessa agitationer i vårt land, måste man framför allt ha fullkomligt klart för sig, att folkpartiet arbetar på att först bemäktiga sig storthinget genom att vid valen utesluta alla embetsmän och framstående personer af intelligenspartiet; och detta har dessvärre alla redan lyckats, enär bondemajoriteten inom thinget kan, när den håller tillsammans, dominera i hvarenda sak. Dernäst sträfvar nu detta parti, genom införandet af det parlamentariska systemet, efter att ockupera statsrådet. Ur stridigheterna härom utgick vid det sista stortbinget det bekanta misstroendevotum till den Stangska ministeren, hvilket lagt ett tvång på statsrådet i fråga om alla bevillningar, som ej kunna inverka annat än hämmande på vårt statslif. På de sista af bondevännernas möten bebandlades ett program, som utgått från bondevänföreningarnes öfverstyrelse (Jaabeck och gårdsbrukarne) och hvilket fritt och öppet framlägger bondepartiets fordringar. Under innevarande år pågå val till storthingsmän för de nästa 3 storthingen och det är efter dessa val som bondepartiet hoppes att helt och hål let kunna beberrska solkrepresentationen. De är derföre vigtigt för detta parti att få et fast program infördt för alla valförsamlinga på landet. Jaabeek uttalar sig härom sålunda man bör förut känna de personers grundsat ser, hvilka väljas till storthingsmän, derför böra bestämda frågor framläggas till dera besvarande och om svaren på dessa gå i er riktning, som ej behagar valmännen, så är de bäst att se sig om etter andra män; ty mar bör icke ge sina röster åt personer, hvilka storthinget skulle motarbeta valmännens önsk — —