Göteborgsposten – 13 februari 1873, sida 1

Georgie, och att han såg ut som en desperat menniska, hvilken kunde vara i stånd till att göra hvad som helst. Derefter beskref Georgie på ytterligare uppmaning af sin man det uppträde som egt rum dagen förut i biblioteket mellan henne och mr Redmayne. — Det der skulle möjligen kunna förklara Hareross motvilja för att komma hit, tänkte sir Francis. Han kysste sin hustru och gaf henne gerna förlåtelse för den förseelso som han gifvit namn af äktenskapligt högförräderi. — Men det här kan ej gå i längden, Georgie, sade han leende. Du kan få reda på någonting annat, som jag ej torde bli i stånd till att lika lätt förklara. Nu måste jag gå och tala med Vallory om den här saken, och kanske får jag äfven ställa några ord till mr Rufnell, konstapeln. — Ack Francis, skola de hänga den stackars karlen? — Det blir alldeles oundvikligt, efter hvad jag tror och så vidt som det var han som sköt Harcross. — Men han hade blifvit så illa behandlad — hans dotter hade blifvit förledd att öfvergifva hans hem. — Medgifves, Georgie; men lagen gör ej några undantag i dylika fall. — Oh, Francis, jag skulle bli så ledsen om den stackars mannen blefve hängd. Det gjorde mig så ondt om honom när han berättade mig sin historia, och det fastän han anklagade dig. — Det gör äfven mig ondt om honom, Georgie. Det var en sorglig historia från början till slut. Men jag har