Göteborgsposten – 11 februari 1873, sida 1

kiksdags-Kaleidoskop 1873. VIII. Den o februari. De i går förrättade valen af ledamöter i Andra kammarens fyra tillfälliga utskott hafva ytterligare bekräftat en vid sex föregående riksdagar gjord iakttagelse, hvilken är af beskaffenhet att ännu en gång böra frambållas, den nemligen, att den egentliga styrkan hos Andra kammarens majoritet ingalunda ligger i den öfvervägande andliga begåtningen, upplysningen, sakkännedomen, utan i det stora mantalet, i de talrika rösterna. Afven nu har nämnda majoritet, vid utseendet af 36 ledamöter till dessa fyra utskott, nödgats lemna exklusiviteten åsido, på det att de icke skulle bli overksamma, till det löjliga gränsande delegationer af kammamaren. Mer än hälften af ifrågavarande ledamöter tillhöra scke landtmannapartiet, men ha nu blifvit tagna i anspråk, emedan de äro i besittning af den erforderliga bildningen, hvilken åter icke af partiets egna tillskottskarlar kan presteras. Det är uppenbart, att om inom landtmannapartiet hade förefunnits en emot dess stora folktal svarande god tillgång på män så qvalificerade, att utskotten med dessa kunnat befolkas, sä hade ingen af motsidans män behöft anlitas, och vidare, att om dessa helt enkelt afhölle sig ifrån att i utskottens arbeten deltaga (hvilket för de uteblifne ej har någon annan påföljd, än att i deras ställe andra ledamöter skola af kammaren inväljas), eå måste inträffa, alt man till de qvarstående ickeskrifoch sakkunnige med fullt berättigande kunde rikta den bekanta frågan: kolonner, hvad gören I här? Med vetskap om det åliggande, som tillfälliga utskottet n:r 1 har att utföra, var det helt begripligt, att ingen eftersträfvade att der få plats, måhända med undantag af en, hvars inväljande i kammaren hvarken hedrar denna eller dem som valt honom. De till landtmannapartiet hörande, hvilka i utskottet blifvit placerade, tillhöra den kategori, sem partitet föga håller på, utom vid voteringarne. Med kommersrådet Sjöberg anställning i utskottet åsyftade nämnde parti deremot att bereda honom ett obehag, och då denne bevekelsegrund för valet icke kunde vara hr Sjöberg obekant, så hade han just derföre icke bort begära att trån förtroendet blifva entledigad. Allra minst på den politiska arenan bör man begära några gracer at sina motståndare; men hr Sjöberg gjorde dock så, och derjemte under omständigheter, då en afsägelsebegäran af honom icke bort framställas. Visserligen är det icke angenämt att i första hand nödgas taga befattning med kröningafrågan; men just derfore, att den i förevaravde utskott måste behandlas, hade hr Sjöberg icke bort bereda landtmannapartiet, mot hvilket han intagit en skarpt utpräglad hållning, en sådan triumf, som låg i afsägelseförsöket, och han hade lätt kunnat inse, att detta ej skulle vinna bifall ens at dem, som stå på samma sida som han. Den eatällning, hr Sjöberg nu ville intaga, väsendtligt olik den förut intagna, på en gång frimodig och stundom utmanande, var hvarken fri, naturlig eller pittoresk., för att begagna ett kändt yttrande at prof. Palmblad