— Nej, han skall föras upp till London i afton för att begrafvas i sin hustrus familjegraf i Kensal-green. — Det var skada, sde Parkis. Hela traktens befolkning skulle ha följt honom till grafven, om man velat begrafva honom i Kingsbury. I London äro mord så vanliga, att man der ej gör någon affär af en Person som blifvit mördad. De samtalade vidare om det sannolika resultatet af coronerins undersökning, som skulle egs rum samma dag klockan två, om sårets beskaffenhet och det vapen som tillfogat det. Richard Redmayne stod bredvid och lyssnade, men sade ingenting, utom då han blef tillfrågad om något af trädgårdsmästaren eller mr Parkis, hvilka ibland af ren artighet vände sig till honom. — Polisen är på rätta spåret, det kan ni lita på, sade Parkis, och ehuru ingenting är med visshet kändt, är det hopp om att gerningsmannen snart skall vara gripen. Tror ni att det var bössa eller pistol som användes för mordet? — Kapten Hardwoods groom var här nere straxt före frukost, och han sade att doktorerna dragit ut ett halft dussin svanhagel; således måste det ha varit en bössa, och mordet begåtts af en man som ej på förhand beslutat det. Ingen menniska skulle ladda sin bössa med svanhagel för att begå ett mord. — Man kan ej veta, mr Parkis, svarade trädgårdsmästaren med fundersam min. Ju elakare en menniska är, desto slugare går hon till väga vid utförandet ef sina elakheter. Svarskottet torde ha varit ämnadt för att af