Göteborgsposten – 7 februari 1873, sida 1

ha varit att förvandla hvad han ansåg vara ett offer till ett mord. Lugnt väntade han på följderna af hvad han gjort. Der han nu låg tänkte han på huru denne fulländade skurk on gång legat på denna bädd och uppgjort sina planer till dotterns i huset olycka, och med en känsla af vild tillfredsställelse tänkte han på den plats der denne skurk nu låg och hurudan hans sömn nu var. Ej länge låg han vaken för att tänka på sitt brott eller sitt offer. Han hade druckit betydligt på Clevedon, hade längre varit ute i friska luften än han brukat vara på sista tidon, och när klockan slog half tolf, sof han lugnt som ett barn. Hvad han tyckte det vara underligt följande morgon då han vaknade kort efter daggryningen och förvånad såg sig omkring i rummet samt slutligen återkallade i minnet händelserna från föregående afton! I detta ögonblick stod uppträdet lika lifligt för honom som då det tilldrog sig, men ännu kände han ej någon ånger öfver hvad han gjort. Visserligen förnam han ett sorgligt intryck vid tanken på den unga, vackra hustru som så ihärdigt förfäktat sin mans sak; men för manneu kände han alldeles ingen medömkan, och för den belägenhet hvari han försatt sig sjelf sörjde han ej det ringasto. Om den föregående aftonens dåd måste bli försonadt på schavotten, var han beredd att försona det, att dö en missdådares död för sin dotters skull. Klockan var ej mer än fem då han begaf sig ner och ut i trädgården. Makarne Bush, som voro uttröttade af den föregående dagens fest, slumrade ännu. — Jag får höra tillräckligt om hvad som skett