Göteborgsposten – 6 februari 1873, sida 2

för att så den eld, som länge legat glödande, att spraka upp i vild låga. Han hade ett par revolvrar i sin sängkummare på Brierwood. Han hade köpt dem i Melbourne efter sin andra resa ut till Australien, för sjelfförsvar endast, såsom han i första ögonblicket tänkte, ehuru han sedan alltid vid åsynen af dem tänkte sig någon dag i framtiden då han kunde finna en helt olikartad anledning att göra bruk af dem. Han hade hängt upp dem vid sin säng och mången gang eftertänksamt betraktat dem i stunder, hvilka en bättre el.er lyckligare man torde ha egnat åt sina böner. Han tänkte på sina pistoler ru der han satt på den mossbelupna trappan till det doriska templet, rufvande på hämnd. Han skulle ha velat gifva halfva sin förmögennet för att ha en af dem i sin rockficka. Huru skulle han kunnat tänka på uvt taga sådana vapen med sig till en landilig fest — till sir Francis Clevedons födelsedagsfest? Hans tankar irrade bort till bössan som låg under stenbänken, laddad med svanhagel. — Hvad kunde den der karlen ha för afsigter med sin bössa? undrade han. Denna fråga sysselsatte dock ej linge hans uvpmärksamhet. Han hade sina egna angeläsenheter att tänka på Isan hade ej något intresse qvar för en annan mans värf, voro det aldrig så förtvifladt. Hon skulle denua afton knappt ha tagit ett steg för att hindra ett mord. Han fyllde för andra gången sin pipa och rökade ut den, och den plan som först varit dunkel och obestämd antog en allt tydligare form.