Göteborgsposten – 6 februari 1873, sida 2

Fran Utlandet. Debatten inom Frankrikes nationalförsamling ang. förvaltningen af Lyon under kriget, bar på slutet varit liflig och bitter. Det märkligaste anförandet var det af hertig dAudiffret Pasquier, som dervid yttrade sig ungefär sålunda: Han sade, att den allmänna rättskänslan föranledt undersökningen angående de i Lyon under kriget afslutade kontrakten. Denna undersökning hade verkställts med stor kraft och opartiskhet. Man påstod, att kommissionen låtit sig hänföras af politiska lidelser. Detta var ej fallet; men man måste säga huru det tillgått. Han öfvergick derefter till hvad kommunalförvaltningen i Lyon hade gjort och hvad som öfverhufvud skett i denna stad, sanlt sporde, huruvida harmen icke skulle varit stor, om något sådant skett i en stad i norden eller vestern. Kommissionen har i sitt utlåtande aldrig yttrat något emot de utgifter, som man haft för de mobila, men det är ej fosterländskt att bortslösa penningar och och onödigtvis sätta soldaternas lif i tara. General Mature hade blifvit opopulär, emedan han icke ville medgifva, att man onödigtvis utgaf statens medel. Kommunalrådet I Lyon hade varit mycket uppretadt emot armåen, derför att denna protesterat emot den röda fanan. Kommissionen hade spridt ljus öfver förhållandena, men myndigheterna skulle aldrig kunna rättfärdiga sig. Hr Ferouillat hade varit allt i Lyon, kommunalråd, inrikesminister, tillochmed krigsminister, han afslöt alla kontrakt, men de vapen, som han sålde, voro dåliga. Han tadlade isynnerhet kontraktet med Sparre, hvilket kostat staden 1,200,000 fres, utan att den fått derför en enda patron. Tal. öfvergick derefter till Vogeser-armen under Garibaldi. General Bressolles hade skrilvit till Lyon, utt man ej skulle mottaga Garibaldi, emedan han blott skulle tramkalla oordning inom armen. Centralregeringen hade ej heller velat ha honom, men Lyon envisades, fastän det tillbakavisat frauska prinsar, som ställt sina värjor i saderneslandets tjeust. Ordinaire: Ja! Och de ha begärt af brankrike 40 millioner. (Auspelningen åsyftade orleanska prinsarne. Starkt, lange ihällande buller). dAudiffret-Pa squier täste vidare uppmärksamheten derpå, att dessa främmande soldater, hvilkas utrustning kostat 30.000 fres, senare sålt sina effekter tor 3000 fres. Man ville gifva dessa främlingar ett minne, då de reste. Tal. uppläste här ett bref från Challemel-Lacour, hvari denne föreslår att man skulle utnämna Garibaldi till medlem af sranska regeringen -År väl den en fransman, som kunnat skrifva ett dylikt bref? (Tumult från venstern, bifall från högern). Under det man förde de franska prinsarne till gränsen, afgudade man Garibaldi. Härat framgår, att det är en dalig sak, när man värfvar soldater i främmande land; det gifves dessutom ej något mod utan moralitet. Detta mäste sävas till vår hederliga landtbetolknings beröm, hvilken ej greps at den demagogiska andan. För ett år sedan angrep jag den napoleonska legenden, hvilken kostat oss så mycket. Hvad återstår i sjelfva verket af de 30 mill., som Lyon utgitvit? lutet nyttigt verk! Ingenting! Befolkningen i Lyon har gjort iv pligt, men den saknade goda ledare. — Tal. slöt ned törklaringen, att kommissionen fastbåller vid itt betänkande. Man talar om icke mättadt hat. Man erinrar om benådningskommissionen. Iofsam