detta enda sorgligt ljufva minne, som ej kunde dö, hos honom. Så ljuft och på samma gång bittert och aorglisgk var detta minne, att det vår en verklig pina för honom att tänka derpå; och dock återvände alltid hans fantasi från hvarje utflykt tillbaka dit. Till och med den flicka som denna afton gick vid Hans sida, fåfäng, obildad och tröttande som hon föreföll honom, påminte honom genom sjelfva kontrastens makt om denna andra, hvars sällskap aldrig varit tröttande, hvars oskyldiga. läppar aldrig framburit en låg eller ohöfvisk tanke. Jag måste oförtöfvadt resa tillbaka till London och derifrån begifva mig till Norges själlar eller någon annan plats, der jag kan sätta mitt lif på spel och frigöra mig från dessa minnens välde. Jag tror att en vecka sin i detta grannskap och med dessa minnen skulle vara min död. Jag måste Hitta på någon ursäkt för att kunna afresa i morgon, antingen Augusta tycker om det eller ej, och eftersom hon alltid sätter sitt eget tycke i första rum: inet, bör hon ej bli förvånad om jag äfven rådfrågar min böjelse. Hon kan stanna här och få sitt lystmäte af sällskapslifvet. Men jag reser i morgon, hvad som än må hända. XL. Efter samtalet med lady Clevodon i biblioteket, gick Richard Redmayne ut att söka efter sir Francis, men lyckades ej upptäcka honom i folkhaopen. Skymningen öf