— Ja, jag för2 — i om det, fer säkrar er att jag då skall tycka bättre — Ne? miss Bond. Stanna. . skar euurligtvis skall jag stanna om ni verkligen öner uet. Och i det fallet kunna vi lika gerna taga oss promenad i månskenet. Fyrverkeriet skall ej börja förr än om en timma. Klockan är nu ej mer än nio. Se haru förträffligt den månbelysta parken tager sig ut bortom dessa röda och blå lampor. Miss Bond skulle långt hellre ha föredrogit att vandra omkring bland hopen med mr Harcross vid sin sida och kanhända stödd mot hans arm, om han blott ville vara artig nog att erbjuda henne detta stöd, hvilket han et gjort sedan de slutade valsen. Det vore af föga gagn at ha skaffat sig en aristokratisk beundrare, om hon ej också kunde framställa honom för sina väninnors afundsjuke blickar: Hon var alldeles icke sentimentalt sinnad ocb hade: tillfälle att se de månbelysta gängarne i parken helt året om, från Januari till Dece mber, när helst det va månsken. Men dessa mångfärgadde lampor som skimrade mellan trädens grenar hade hon ej tillfälle att se: Det fö reföll henne dåraktigt att vända ryggen åt dem för att be trakta månskenet. Det oaktadt samty ckte hon boredvilligt nog till m Haroross förslag, ty hon hade mäkrkt hans önskan st lomna henne och var stolt öfver att ha kunnat hålla ho nom qvar vid sin sida . De gingo långsamt öfver gräspla men, lemnande festens glans och buller bakom sig. Mr -Harcross var mycket tyst. IJan hade fått no af sitt värdskap, och. hans tankar hade. gått tillbaka ti