Göteborgsposten – 28 januari 1873, sida 2

nare skulle randas för honom och den person som bragt olycka öfver hans dotter. När han nu gick så der i solekenet, knappt vetande hvart han tog vägen, var det säkert ingenting som var mera aflägset från hans tankar än att uppgörelsens dag kommit. XXXVIL Kanske att om en menniska måste på ett eller annat sätt kasta bort sina penningar, hvilket i de flesta menniskors lif tyckes vara någonting oundgängligen nödvändigt, så gifves det ej något angenämare sätt derför än on sådan landtlig karneval som Georgie Clevedon och hennes far ställt till för att fira baronetens tjugonionde födelsedag. I en sådan nöjets bägare kan man knappt tänka sig att någon enda bitter droppe skall finnas, förutsatt blott att alt hvar och en inom en viss omkrets är bjuden. Men hvem vet dock om ej äfven här afundsjukan är framme och förgiftar glädjen hos den ena eller andra, om ej Susanna Jones vid åsynen af Mary Smiths nya klädning alldeles förlorar humöret eller om ej mrs Brown med en känsla a? förödmjukelse ser mrs Robinson i en splitter ny mössa, under det hennes egen kära hälft ej haft råd att bestå henne så mycket som en aln band att pryda den urblekta hufvudbonaden med? Sir Francis Clevedon tänkte ej på något sådant då han blickade ut öfver tälten och flaggorna och blommorna