Göteborgsposten – 28 januari 1873, sida 2

mnan verldsdel, lycklig och full af förhoppning seglat tillvaka hem till sitt enda barn. Middagen för de underhafvande och tjenarno skulle vörja kl. half två; middagen för den förnämligare del af srannar till hvilken mr Redmayne hörde kl. tro. Han nade god tid för att hinna till Clevedon innan festen börade, men han ämnade ej deltaga i middagen. Han hade ondast för afsigt att ströfva omkring i parken och på afstånd åse förlustelserna samt i skymningen vända tillbaka hem igen. Makarne Bush väntades ej tillbaka förr än vid midnattstiden, emedan fyrverkeriet, som skulle utgöra förnämsta delen af festen, först klockan tio skulle börja; men Richard Redmayne hade ej en tanke på att stanna för att åse en hop raketer, fallande stjernor, malteserkors eller romerska ljus. Han tog den kortaste vägen till Clevedon samma stig som Graco och hennes beundrare vandrat tillsammans öfver ängar och åkerfält. Långsamt och likgiltigt gick han sin väg fram, ett par gånger stannande för att stoppa sin pipa och betrakta den mognande säden med den erfarne jordbrukarens kritiska blick, om ej med en egares intresse. Äfven om dessa åkrar fortfarande brukats af honom, är det tvifvelaktigt om han skulle ha egnat dem sitt fordna intresse. Den som utgjort hans lifs glädje och medelpunkten för allt hans intresse var borta, och han hade ej något motiv för att vilja öka sin förmögenhet, knappt något motiv för att önska lefva med undantag af den obestämda tanken på en uppgörelsens dag som förr eller se