Göteborgsposten – 28 januari 1873, sida 1

Vedergällningen ). Roman af mrs. M. E. Braddon. (Otvers. från Engelskan). —— Om det hade varit regnigt väder, så att man kunnat förutspå att både mareschaller och fyrverkeri skulle bli utsläckta, torde mr Redmayne ha sutit qvar vid den husliga härden och rökat sin pipa under det han föraktfullt skrattat ät sitt slägtes dårskap. Men äfven en misantrop af det värsta slaget kunde ej ha undgått att känna ensamheten tryckande, då festringningen förenade sig med ett glänsande väder och en herrlig natur för att iubjuda till glädje. Åtskilliga gånger hade mrs Bush användt sin öfvertalningsförmåga utan framgång. Mr Redmayne hade mycket bestämdt förklarat att han ej skulle deltsga i dagens glädje. — Jag skulle just taga mig väl ut bland en hop dansande och hoppande narrar, sade han föraktligt. Jag skulle likna en vålvad, uppstigen direkte ur grafven. — Ja, kanske om ni ginge i den der luggslitna gamla jagtrocken som ni bär söndagar och hvardagar och som är en skam för eo gentleman att bära, svarade den öppen2 Forts. fr Nn 21.