hö 2—— FTF RIS MBE TI SIDA TVI vÅS19 vÅÅ el 1793. De besökandes antal var större än under föregående år. Utanför kapellet trängdes alltjemt en talrik menniskomassa, emedan blott 80 till 90 personer i sender kunna der få plats. Prinsarne af Orleans, hvilka annars aldrig infunnit sig i kapellet — sistlidna år läto de fira en sorgegudstjenst i S:t Ferdinands-kapellet i Neuilly, — visade sig denna gång i försoningskapellet. Den förste, som infann sig, var hertigen af Aumale; han bavistade åtta-messan. Grefven af Paris, som qvarhållits i Chantilly i följd af sin gemäls ejukdom, hade låtit sig representeras af marquis de Beauvais. Hertigen af Nemours och dotter, prinsessan Blanche, hade infunnit sig till tio-messan. Vid hans ankomst erbjöd man honom en hedersstol; men han vägrade att emottaga den och knäböjde under hela messan på stengolfvet. Nemours var för öfrigt redan som ung man mycket from. Prinsarnes dervaro, isynnerhet hertigens af Aumale, väckte stort uppseende, och man vill deri se en bekräftelse af ryktet, att fusionen mellan legitimister och orlanister bragts till stånd. Till tio-messan hade äfven infunnit sig en mängd rojalistiska deputerade. General Gelin, platsmajoren i Paris, var tillstädes i stor uniform, hvilket väckte allmänt uppseende. Exdrottning Isabellla af Spanien bevistade middagsmessan. Några arbetare — medlemmar af den katolska arbetareföreningen — hade äfvenledes infunnit sig. Louis Blanc, som f. n. är den radikala vensterns ledare i nationalförsamlingen, sedan Gambetta blef sjuk, har i dessa dagar med de republikanske deputerade Brisson och Ratier aflagt ett besök hos Thiers för att spörja honom, huruvida venstern kunde fortfarande lofva honom sitt understöd på grundvalen af det program, som framställdes i budskapet af d. 13 november. Det synes häraf, att venstern hyst allvarligt tvifvel om, huruvida Thiers ännu fasthöll vid sin forna politik eller ej. Presidenteu skall hafva svarat, att han städse hade detta program för ögonen och aldrig skulle svika det, fastän han varit tvungen att göra det konservativa partiet några berättigade eftergifter. Från England skrifves följande insinuanta bref till Köln. Zeit.: Den i Liverpool förda officiela ransakningen rörande den på sranska kusten strandade ångaren ÅGermany har nu slutats. Domstolen tillskref den franske lotsen ensam skulden. Man skulle nästan kunna påstå, att kaptenen begått ett fel deri, att han anförtrodde ett fartyg, som bar Tysklands flagg, åt en fransk lots. Frestelsen låg för nära till hands. Vi ha återgifvit denna framställning för att visa, hvilken ton det segerrika Tysklands organer anse det för eig tillständigt att begagna. Morning Post vill veta, att man är nära att på den muntliga öfverenskommelsens väg uppgöra frågan om de fartygs tonsumgälder, som skola passera Suezkanalen. ÄAnnu en af Englands mera framstående män, d:r Lushington, har aflidit, 92 år gammal. Han har vid olika tider setat i parlamentet, der han afslutade sin karrier år 1841. Bland hans vänner voro Brougham, Romilly och Macintosh; och då drottning Caroline anklagades, var d:r Lushington hennes främste rådgifvare. År 1820, då prinsregenten blef konung Georg IV, vann Lushington sin största ryktbarhet som advokat, och intog sedan städse ett framstående rum som amiralitetsdomare. Times uppgifver, att Bulwer var förf. till de gnistrande Parisians, som nu utkomma i Blackwood-Magazine. Äfven dem hann han att afsluta före sin död. Inom Österrikes riksråd har framlagts regeringens lagförslag angående en omfattande valreform, hvilken faktiskt beröfvar de icketyska nationaliteterna allt inflytande på de allmänna angelägenheterna och lägger makten uteslutande i den tyska befolkningens händer. Ännu föreligger likväl ingen underrättelse om, hvilket mottagande lagförslaget utrönt i riksrådet. De polska tidningarne Czas och Dziennik Polski i Lamberg meddela d. 20 d:s, att sedan riksrådets öppnande denna gång icke något närmande egt rum mellan ministeren och de galiziska deputerade. Neue sreie Presse berättar, att polackarne upprepade gånger hållit klubbsammanträden, å hvilka alla deltagarne uttalade sig för en parlamentarisk strike, d. v. 8s. utträdande ur riksrådet. Olika meningar rådde blott om den tidpunkt, man borde välja derför. Samma tidning sörsäkrar, att det tyska författningspartiet icke tänker att låta sig deraf generas, utan i medvetandet af sin goda rätt der die Polen hinschreiten ! I Egypten (Kairo) undertecknades d. 16 d:s ett äktenskapskontrakt mellan arfprinsen Mechmed Tiofik Pascha, 20 år gammal, och dottern till aflidne Elbani Pascha i närvaro af hofvets dignitärer och de främmande makternas generalkonsuler. Enligt österländskt bruk utdelades gåfvor till de vid ceremonien närvarande, i det hvardera af konsulerna erhöll en kaschmirschal. De båda följande dagarne höllos hästoch dromedarkapplöpningar, och d. 14 gafs en stor bal i palatset. Senare Post. Englands forne understatssekreterare för utrikes ärendena, Othay, har hällit ett märkligt tal till sina valmän i Chatham. Efter att halva strängt tadlat regeringens spar