Göteborgsposten – 23 januari 1873, sida 2

SN ON SN AA At SN s42 Från Landsorten. En poststöld i den gamla goda stilen och ej af det tartliga slag som nu för tiden så ofta törekommer förötvades d. 8 d:s på aftonen inom Grythytte socken. Då nemligen, berättar Nerikes Allch., Hellefors bruks postbud, en 18 års pojke, sagda afton kom åkande på hemresa från Grythyttehed, blef detsamma något öfver !, mil från Hellefors antastadt af en karl, som fattade tag i hästens betsel och fick densamma att stanna. Derefter klef ränaren upp i kärran, undersökte gossens fickor, skuffade denne baklänges ur åkdonet och reste sin väg. Hästen och kärran påträffades sedermera kl. 1 på natten, då endast 3 mindre paket funnos qvar i kärran. Tre postväskor, två tillhörande Helletors och en Sikfers bruk, hafva äfven sedermera återfunnits, ehuru sönderskurna. En del at iunchället, bref och tidningar, låg här och der bland buskarne. Ej ett enda rekommenderadt bref fanns i väskorna, och endast ett innebållande penningar till belopp af — 25 öre. Tjufven, för hvars upptackande eu belöning af 100 rdr utlofvats, förmodas vara en i trakten ar Hellefors några dagar före brottets utöfvande synlig okänd mansperson, klädd i blå ytterrock och med ett ärr på ena kindbenet. Mordet i T:yde. Öfver den i Hammenhög d. 17 d:s hallna ransakningen med häktade Märten Stark, tilltalad för mordet och mordbranden i Tryde Annandag jul, meddelar Sydsv. Dagbl. följande referat: Etter det provincialläkarens liköppningsprotokoll blifvit uppläst, af hvilket framgick, att de å Jons Carlsson och hans hustru tilltogaue hufvudskador varit i och för sig sjelf dödande men at: barnet Ingrid genom halsens och pulsådrornes afskarning lJjutit döden, framfördes fåugen inför rätten. Haus berättelse var följande. Han är föud uti Ulstorp d. 21 Januari 1846 af aflidne fadern dragonen Per Stark och ännu lefvande modern. Barnaären tillbragte han i föräldrahemmet och hade hvarje sommar plats såsom vallgosse än hos den ene än hos den andre. Efter konfirmationen åtog han sig årstjenst först hon tvenne hemmansegare i Ulstorp och sedermera hos arrendatorn Nils Larsson i Nedraby och blef under tjensten derstädes haktad och lagförd för inbrottsstöld hos en kamrat och aftjenade denna förseelse med 12 dygns vatten och bröd och 12 månadera straffarbete. Utkommen frän bestraffningen vistades han dels hos siste husbonden dels hos modern i Ulstorp och dels hos f. ladufogden Svensson i Tomelilla och uppehöll sig genom tillfälligt arbete intill hösten 1869, då han med en Jöns Olsson från Allevadstorp flyttade till Östraby, qvarstannade hos bonom 134 är och antog tjenst hos hans granne, under hvilken tid han förötvade stöld hos en undantagsman och lifsfarligt vald emot person, för hvilka brott han ädömdes 14 månaders straffarbete. Under ransakningen om detta senare brott träffade han mördade Jöns Carlsson, häktad för innehatvande at en stulen häst, och blef med honom narmare förtrolig. Ener utständet straff uppehöll han sig med hvarjebanda arbete i och omkring Östraby och begaf sig slutligen emot hemorten, besökte den mördade och förnyade besöket hos honom i slutet af November månad, då ötverenskommelse dem emellan träffades att ban hos honom skulle tå tillbringa julen emot betalning. Han ankom till Jöns Carl-son söndagen den 15 sistl. December och biträdde honom dels med beredande af hastkorf och dels med hvarjehanda sysslor. Någon oväuskap kom icke i fråga och icke beller tylseri. Juldagen etter slutad måltid vid skymningen neusatte de sig att spela tolfva, och sedan spelet en vid bortåtjfortgått, lörebrådde Carlsson den tilltalade att ban spelat talskt. Ordvexling uppstod härom utan verkligare ovanskapeller strid iutill kl. 3 påföljande morgon, då de gingo till sängs, Stark väl förplagad met bränvin. Sedan de Jagt sig, kuude icke Carlsson smälta deu oförrätt, han genom spelet, som icke gällde penningar, lidit, utan mullrade beständigt om detta, då Märten haröfver vred uppsteg från sängen och fattade en vid spiseln stående hapdyxa, tilldelade honom ett bugg uti hufvudet, så att ban domnade, och då hustrun bärvid uppreste sig och gaf anskrik, erhöll hon först ett hugg i hutvudet, och då detta icke verkade, ännu ett, efter hvilket hon tystnade. Nu tände mörnaren ljus och då den lilla Ingrid, 2 är gammal, började