brännmärkt som en landsförrädare af det gemenaste slag. Det är mycket hårda ord, och berlinerbladet glömmer alldeles, att Beust var Österrikes minister och icke Preussens, och att han således endast gjorde sin pligt, när han sökte återupprätta Österrike efter Sadowa; men alldeles oberättigade äro de ej. En man i gretre Beusta ställning kan icke skifta hållning som en betjent sitt livr, icke trycka dens hand, som han glädt sig åt att ge ett slag i ansigtet, icke låta sig bekransas som en triumfator, då allt, hvad han arbetat för, sjunker i afgrunden, utan att han ådrager sig en god del förakt. Medan man i Wien kastade blommor på Beust, kunde hertigen af Gramont knappast visa sig i sitt fädernesland, der han var föremål för de skoningslösaste, mest ärekränkande omdömen, Nu börjar Nemesis att infinna sig, och rollerna bli ombytta. Den allmänna meningen är ej längre itvifvel om, hvilkendera af de båda statsmännen som kan i sitt fall trösta sig med det medvetandet, att hedern är räddad.