Göteborgsposten – 22 januari 1873, sida 4

På P. A. NORSTEDT Å SÖNERS förlag har nyss komplett utkommit: Franska Litteraturen under Adertonde arhundradet af HERMANN HETTFER, öfvers. af ARV. AHNFELT. Kompl. i 2:ne häften, pris 3: 75. Om den Svenska upplagan af detta i förf:s hemland mycket ansedda arbete och som äfven hos oss på originalspråket fått en betydlig apridning, oaktadt den tyska I upplagans särdeles höga pris, yttrar: Afionbladet (vid 1:sta häftets utgifvande): Det är ett iatressant och lärorikt arbete, af en skicklig och omsorgsfull hand öfverflyttadt på vårt språk, som under denna titel bjudes allmänheten. Litteratur-geschichte des achtzenten Jahrbunderts af H. Hetner kan, åtminstone hvad de engelska och franska afdelningarne beträff ur, betraktas som ett mästerstycke. Grundliga insigter, en synnerlig omdömets finhet, klarhet och öfversigvlighet i framställning, en konstnärlig begränsning vid behandlingen at sitt material och en förträfflig stil äro de egenskaper, som främst utmärka detta arbete och böra göra det till en ilmänt känd och värderad vägledning vid studiet af detta vigtiga skede i litteratur-och konstbistorien Den franska upplysningslitteraturens uppkomst och utveckling, i sitt nåra sammanhang med den engelska, samt dess inverkan på alla kulturförhåilanden äro här måmerligt tecknade. Dev franska oppositionslitteraturens första yttringar, framkallade af Ludvig den 14:s despotism,... och slutligen framtradandet af den mot klassiciteten fientliga riktning inom litteraturen, tom utmärkes genom sramståendet af fösagorna och den satiriska romanen, utgöra innehållet af försia afuelum. ger. Den andra åter skildrar regentskapets dagar; adelns förtall; inverkningarna från Englaud I på politik och naturvetenskap, ... brytningarna mellan samhällsklesserna,... samt det med sedernas och litteraturens tiörskämning samtidiga framträdandet af rococostilen inom de biluande konsterna. Derväst kommer man till Voltaire samt en särdeles opartisk och objektiv tramställning bade af hans mångsidiga snille och oerhörda innytande på tidehvartvet och af hans lumpna per onlighet — hvilket kapitel möjligen är det intressantasie i hela boken. Och slutligen gitves en i kort framställning af Montesquieu samt af Quesnays och hans skolas statsekonomiska och Dubos och Batteux koustteorier. Stuckholms Dagblad för den 21 Dee. 1872: Hvad dr Abnfelts ötversitning af Hettners franska litteraturhistoria beträffar, är hon af en så framstående beskaffenhet, att vi icke kunna affärda henne på några få rader, hvarför vi under julbrådskan nödgas uppskjuta denna anmälan till lagligare tid och för närvarande juskränka oss att anbetalla boken till alla dem, som önska gora närmare bekantskap med den intressanta period at franska litteraturhistorien, som går från slutet af Ludvig den sjortondes tid och till Revolutliorcn och hvilken i synnerhet berör den efter nämnde konungs tid uppblomstrande oppositionslitterataren, derefter litteraturen under regentskapet och de första inverkningarna från England samt vidare den egentliga upplysningslitteratorens framträdande, hvarvid stor uppmärksamsambet egnas åt WVoltaires verksamhet och personlighet äfvensom åt encyklopedisterna och särskildt åt Diderots skrifter, lif och personlighet, samt äfven åt Rousseaus verksambet m. fl. Boken är onekligen en af de värdefullaste, som utkommit till Julen både genom författarens opartiska och fängslande framställning och genom det förträffliga sätt, hvarpå hon blifvit öfverflyttad på värt språk. Samtiden (om 1:sta häftet): Vi glädja oss uppriktigt att en del af detta utmärkta arbete omsider blifvit i en ganska redbar öfversättving införlitvad med vår på detta slags böcker särdeles fattiga litteratur. Närmast afsedd för de akademiska studierna i litteraturbistorien,... är Hettners framställning af adertonde ärhundradets litteratur i de tre förnämsta europeiska kulturländerna i hög grad egnad att vinna läsare af alla klasser... Det är en rättvisa och mensklighet i bedomandet af de ledande personligheterna, som på det angenämaste tilltalar oss hos Hettner och i icke rioga grad kontrasterar med den hårda och hänsynslösa tonen, icke mindre hos de gamla romantikerna, än äfven hos de unga demokratiska författarne, såsom Scherr och andra. Vi hänvisa i detta afseende till hans behandling af Voltaire, åt hvars i många fall stora och ledande personlighet han gör rättvisa, utan att på något sätt undangömma hans stora och frånstötande karakterslyten. Den 28 Dec. anmäldes på lika fördelaktigt sätt 2:dra häftet.