Göteborgsposten – 21 januari 1873, sida 2

mr Vallory. Hun blef derföre ingalunda förvånad då han såg den lilla dörren plötsligt slås upp och en flicka trippa ut med nyckeln till porten. Hon var dotter till trädgårdsmästaren och en inom sin klass af traktens befolkning mycket framstående ung qvinna. Hon erkändes nemligen enhälligt vara den vackraste flickan i de tre byarne Rayton, Hubbleford och Kingsbury. Vid tjugotre års ålder hade hon krossat flera hjertan iv hon brydde sig om att räkna, och nu var hon på god vig att krossa det som egdes af Joseph Flood, sir Francis Clevedons groom, hennes erkände beundrade, en ung man med penningar i sparbanken och en utpreglad böjelse för handelsyrket. Då Jane Bond denna morgon kom trippande öfrer den lilla An till grindvaktarstugan, tydligen medveten både derom att hennes ousig:e ej hörde till det alldagliga slaget och att hennes bomullsklädning var lika fin och välstärkt som den var väl åtsittande, tyckte Weston Vallory att han aldrig förr sett en vackrare flicka. Hun tillhörde ej det antalet af män som har en öfvertörfinad smak i afseende på qvinnlig skönhet. Dessa fylliga former, detta glänsande svarta hår, dessa svarta ögon, rosiga kinder och röda läppar förverkligade hans högsta föreställningar i detta afseende. Den tyv af qrinlig skönhet han tänkt sig rkulle ej ha varit vackrare än Jane Bond, hvars drag voro regelbundna charu hvardagliga och hvars svarta ögon gjorde ett behagligt efbrott mot en makalös hy.