Göteborgsposten – 21 januari 1873, sida 2

vid namn Josua Bogg, hvars tempel var i Hu bleford, och att han var mycket sträng och nogräknad med henne. Hon hade omtalat hvilket tråkigt lif hon förde i grindvaktarstugan och huru mycket hon föredragit att bo i Rayton, der hon och hennes far haft sitt hem till dess sir Francis kom till Clevedon, churu deras bostad der varit miudre beqvämlig och fastän de der ej haft någon trädgård, såsem här. — Det fanns alltid någon att tala vid i Rayton, sade hon, om också ej annat än gamla qvinnor och baru. Men här finns ingen. et — Och jag som trodde att folk skulle gå långa vigar för att få tala med en så vacker flicka som ni — cn flicka som är lika qvick som vacker. — Åh, det finnes fullt upp af sådana, svarade miss Bond med en knyck på kufvudet; fullt upp af karlar som skulle komma hit, om jag tilläte det, och skaffa mig obehag af min far och gifva anledning till folks sqvaller. Men jag tillåter det ej; jag har aldrig gifrit dem någon uppmuntran, ehuru de säga att jag är en flyktig varelse. — Kalla de er flyktig? sade Weston. Men, min bästa flicka, ni har allt för godt förstånd för att ej inse att sådant prat endast är ett slags hyllning som verlden egnar öfverlägsenheten. Om ni ej vore den vackraste flicka inom en omkrets af tjugo mil, skulle ingen bry sig om hvad ni gjorde. Det fianes qvinnor som skulle vilja gifva allt för att förlora sitt rykte på samma sätt. Miss Bond gjorde ingen invänning mot denna anmärkning. — Det skulle i alla fall ej bekomma mig något, sade