känslan af att han förorättat henne försvuano på en gång j då han lyssnade till dessa grymma ord, i — Jag tror ej att det finnes många hustrur, som skulle ha tagit en sådan bekännelse på ett sådant sätt, svarade han med ett öfverdrifvet lugn; men jag tror att din karakter utvecklat sig på ett naturligt sätt i enlighet med den omgifning hvari du lefvat, och jag är knappt förvånad öfver ditt beteende. Skall jag draga den slutsatsen att du vill stanna qvar här till slutet af den tid du förut bestämt för din visit? — Naturligtvis. Jag vill ej göra någonting som kan uppväcka folks pratsjuka. — Som du behagar. Jag kom hit för att göra dig till viljes och skall qvarstanna här tills du ledsnar vid platsen. Klockan är half sju, ser jag, tillade han i det han såg på sitt ur. Är det ej tid att du börjar tänka på din toilette för middagen? Hans lugna ton förrådde ej ringaste sinnesrörelse. Huru djupt han än kunde känna sig sårad, ville han ej låta märka det. Det kunde ej märkas hos honom hvarken någon hastigare andedrägt, någon ostadighet i rösten eller den minsta darrning på hans fasta och tunna läppar. — Din toilette är en så vigtig sak, sade han, då min blott fordrar en halftimma. Jag går och rökar min cigarr i pelargårgen under det du gör ditt val mellan rödt och blått. De skildes åt, han för att, såsom han sagt, gå till pelargången vid ändan af huset, der han tog sig ytterligare en enslig promenad och tröstade sig med en cigarr.