Nu föreligger hertig de Gramonts genmäle på v. Beusts försvarsskrifvelse, och det är onekligt att pennfejden mellan de båda f. d. utrikesministrarne antagit en för historiens värner särdeles pikant och intresserande karakter. Vi vilja i största möjliga korthet redogöra för denna strid. Gramont hade som bekant sagt, att han erhållit del af en konfidentiel skrifvelse från Beust af d. 20 juli 1870, enligt hvilken denne förklarar, att brankrikes sak är Österrikes och lofvar understöd. Detta påstående förnekade Beust, sägande, att ett utbyte af ider och planer visserligen egt rum åren 1868 och 1869 mellan franska och österrikiska regeringarne, ledande till den öfverenskommelsen, att en gemensam politik skulle fullföljas af Österrike och Frankrike i alla diplomatiska frågor. Någon vidare uppgörelse egde icke rum, och då Frankrike förklarade krig, hade ej ett ord yttrats eller skrifvits, som kunde grunda någon förväntan på militärhjelp från Österrike.