Göteborgsposten – 18 januari 1873, sida 2

Frän Utlandet. I Paris och landsorten i Frankrike blir den bonapartiska pressens språk allt djerfvare. Landsortstidningarne innehålla ett manifest, hvari Napoleon IV proklameras. Detta tyckes batva förmått regeringen att uppträda. Åtminstone innehåller Thiers tidning ÅBien Public följande: Den alltid liberala och moderata regeringen visar sig mycket fördragsam i afseende på allt, som kan ha karakteren af en hedersbetygelse för minnet at den suverän, som, då han föll från tronen, hade den olyckan att neddraga Frankrike i afgrunden. Men tåligheten får ej sträcka sig längre. Under det att större delen at tidningarne hälla sig på detta område, gå de exalterade ännu längre och proklamera Napoleon IV. Om regeringen, till följd af traditionerna och i trots af tvenne formliga afsättningavota, tillät, att den störtade herrskaren kallades Napoleon III, så skedde detta derför, att en folkomröstning gifvit honom denna titel. Ingen folkomröst ving bar proklamerat Napoleon IV (häri misstager sig likväl det officiösa franska bladet, ty det sista plebiscit innehöll tvärtom en dylik proklamation, derigenom att det uttalade sig för den kejserliga myndighetens arfstöljd), natienalförsamlingen har tvartom tvenne gånger uttalat den kejserliga dynastiens afsättniog. Det är således säkert, att regeringen icke skall tillåta något, som är en förnekelse eller kränkning af den bestående ordningen, hvilken sanktionerats at folksuveränitetens representanter. Som bekant ha bonapartisterna städso protesterat mot dessa representanters befogenhet i detta fall och förklarat, att endast en allmän folkomröstning kan fråataga Napoleon, hvad en dylik omröstning gifvit honom. Ur de olika franska och engelska tidningarnes berättelser från Chiselhurst meddela vi följande notiser: Grefve Schuvaloff, ryske kejsarens utomordentliga sändebud hos drottving Victoria, bar oflagt besök i Chiselhurst å sin suveräns vägnar. Kejsarinnan kunde icke mottaga honom. Den kejserlige prinsen deremot mottog honom och samtalade länge med honom. Den dödes ansigte skall efter obduktionen hafva fallit ihop, och i dess drag kan man nu, mer än straxt efter döden, se prägeln af djupa lidanden. En stor del af de besökande måste bo i London, ty tillräcklig plats finnes ej i Camden-Honee. Några fiender till den aflidne ha begått den taktlösheten att utanför Camden-House skråla Marseljäsen. Döden brukar dock bjuda vördnad hos äfven de råaste. Det berättas trån London, att en stor del af Westend skulla på begrafoingsdagen hölja sina fönster till tecken af sorg. Fotograferna Downey från Newcastle, hvilka redan förut flera gånger fotografierat den kejserl. familjen, hade genast efter kejsarens död kallats till Camden-House, för att ärnu en gång aftaga kejsaren. Etterfrågan eter iotogrefler af kejsaren och den kejserl. tamiljon ar i London och Paris så stor, att nämnde hrr Downey icke äro i stånd att verkställa alla reqvisitioner. De säga, att de skulle kunna på några få dagar sälja 2, million. De flesta hof ha anlagt sorg efter Napoleon. Fråga härom har äfven förevarit inom det preussiska hofvet; men den tyska pressen uppreser Big häftigt deremot. I den bekanta diplomatiska tvisten mellan v. Beust, å Österrikes sida, och hertig de Gramont, å Frankrikes, rörande frågan huruvida icke kejsar Napoleon med skäl kunde vänta Österrikes understöd i kriget mot Preussen, synes verkligen v. Beust spela en temligen dålig fiol. Hertigen har låtit i Daily Telegraph införa ett meddelande enl hvilket